"How to be an Explorer of the World"
Vi introduceras med "How to be an Explorer..." in i ett förhållningssätt till livet, att leva, och därmed också till att skapa.
Hur uppmuntra livslust och nyfikenhet inför livet, inte sluta undra, ställa frågor, smaka, lukta och känna på livet. Viktiga frågor om man ska arbeta för sin egen och andras utveckling. I boken finns en anda som uppmuntrar till utveckling, att inte stelna, fastna i gamla föreställningar utan odla förutsättningarna för att ta nya perspektiv, nya grepp och erövra ny kunskap om sig själv, livet och världen.
Du behöver inte resa till andra sidan jorden för att upptäcka något nytt, skapa något nytt, det räcker att titta vad du har under fötterna. Genom att acceptera tillfälligheter och slump kan man också frigöra sig från begränsande ramar.
Här fick vi med hjälp av iakttagelser och två bidrag från slumpen, bönor som kastades och ett slumpartat siduppslag i en slumpvis vald bok, skapa något utifrån vad vi såg under fötterna.
(HDK´s golv, ett 100-årigt tapetmönster och spår av kastade bönor)
Här får man nycklar till hur man kan starta kreativa processer i skolan som inte blir pretentiöst hämmande. Genom att delvis använda sig av slumpen får alla en ingång till arbetet, inte bara de redan tidigare välstimulerade eleverna.
Fluxus
Vi fick kännedom om Fluxus, en konstriktning, ett internationellt konstnärsnätverk, som från 60-talet och fortfarande inspirerar till en vidgad syn på vad konst är. De har bidragit inom vitt skilda områden, som t.ex. nyskapande musik i neo-dadaistisk anda, stadsplanering, arkitektur, design och genom performances. De står för en anti-konst och anti-kommersiell estetik och har ibland beskrivits som "intermedia". Medlemmar av Fluxus experimenterade i hur man kunde kombinera olika genrer med varandra och vad som hände i dessa möten, t.ex. poesi-teckning, måleri-teater.
John Cage, kompositör har inspirerat Fluxus. Ett exempel på hans experimentella musik: en konsert med musiker som under hela konserten inte spelade en medveten ton, som han själv beskrev som musik utan bestämt syfte, inget försök att skapa ordning ur kaos, eller försök att förfina eller utveckla musikaliskt skapande. Istället kan den vara ett sätt att vakna upp inför själva livet som vi lever.
Publiken fick njuta av alla de ljud som trängde in i konserthallen och de ljud de själva medvetet och omedvetet skapade.
En annan inspirationskälla, föregångare, är konstnären, Marcel Duchamp som med sina "readymaides", som flaskstället, cykelhjulet på en pall eller upp och nervända pissoaren som genom dessa verk gick förbi den hantverksmässiga färdigheten och syftet att skapa konst och ifrågasatte konstbegreppet genom att lyfta fram redan färdiga vardagsobjekt och framhäva deras konstnärliga uttryck. Kunde man genom att bestämma sig för att något var konst göra det till konst?
Båda dessa "herrar" lyfter fram verkligheten som den är och de uttryck som de har i sig själva. Yoko Ono som då och då arbetat med Fluxus utforskade konceptkonst och performence-konst. I sin musik förde hon fram frågor om fred, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Ett av hennes verk bestod av en tavla som lades på golvet och fullbordades av de som trampade på den.
På tal om "intermedia" så skriver Lev S Vygotskij i "Fantasi och kreativitet i barndomen"om hur barn i sin lek utövar alla konstnärliga genrer i förening och helhet, befinner sig mellan flera samtidigt och vandrar mellan dem och kombinerar dem fritt. Det är först när man blir äldre som man ofta renodlar de olika formerna enligt definitioner och mönster hämtade ur den kultursfär man lever i.
Vattentäta skott dem emellan är en vuxenkonstruktion som när den ifrågasätts och nonchaleras föder nya möjligheter och uttryckssätt. Detta blir något jag tar med mig till skolan som bildlärare.
Vad är konst?
Vad är konst?, Vilket budskap och betydelse har den? Vilken plats har den i samhället?
Svaren beror på vem man frågar och i vilken tid och kultur den lever i.
Postmodernismens ansträngningar att bryta ner de hierarkier som ger sig ut för att skilja god konst från dålig, ifrågasätta urvalet av de verk som har kommit att bli representanter för vår konsthistoria.
Enligt denna diskurs kan man hävda att värdet av ett konstverk ligger i betraktarens öga och skulle kunna kallas "naiv värdesubjektivism".
Cynthia Freeland lyfter i boken "Konstteori" bland andra exempel fram antropologen Richard Anderssons definition på konst: "kulturellt signifikant innebörd, skickligt kodad i ett verksamt, sinnligt medium" och miljökonstnären Robert Irwins: "En kontinuerlig undersökning av vår uppfattningsförmåga och ett kontinuerligt vidgande av vårt medvetande om världen omkring oss". .
Konsten är kanske något som kan beröra rättsliga, andliga, ekonomiska, sociala, kulturella frågor, frågor om vår position i olika hierarkier, vår plats på jorden, i universum, intersektionalitet, eller hänföra och fascinera oss med tidigare okända sinnliga intryck. Kanske är det något som får oss att växa, förändras, göra, tänka, känna något som vi inte upplevt förut.
Detta är absolut en fråga som går att göra intressant tillsammans med elever och ett bra område att träna t.ex. sokratiska samtal i och med att ämnet inte är för hett för de flesta. Vad är fint, fult, värdefullt, värdelöst, vem bestämmer det? Man kan säkert enas om ett antal konstverk som man kan fördjupa sig i och vidga allas föreställning om vad konst är.
Konstteorier
Alla dessa teorier från olika tider och sammanhang kan vara till hjälp när man försöker förstå bilder.
Bildanalys kräver kännedom om kulturell kontext och hur man såg på tillvaron när bilden gjordes. Detta blir alltså också användbart i skolan och kan inspirera till sätt att arbeta med bild som fallit bort men ånyo kan befrukta vår tids bilder. Konstteorierna blir en "dörröppnare" för eleverna när de försöker förstå och tillägna sig skönheten, budskapet eller meningen i bilderna de möter.
Konst som ritual:
Vanliga föremål och handlingar får symbolisk betydelse när de ingår i gemensamma trosuppfattningar, ex. riter för rening, offer eller initiation.
Denna teori kan inspirera till att skapa nya traditioner eller anledningar till utställningar och fester i skolan och skapa gemenskap tillhörighet och om det lyckas riktigt bra, att man genom det rituella lämnar sina begränsningar och lyfter sig rejält i håret.
Teorin om konst som efterbildning:
((mimesis), av naturen eller människornas liv och handlingar)
Tankar från den grekiska antike filosofen Platon, utgick ofta från att den tillfälliga sinnliga verkligheten, "skenet" bara var en förvanskad spegling av idévärlden, den eviga, absoluta. Konst kunde vara tragedier medan mycket av det vi kanske kallar konst kallades "techne" i betydelsen skickligt hantverk. Gemensamt var att de alla betraktades som efterbildningar.
En del av den västerländska konsthistorien är full av exempel på en alltmer levande återgivning av verkligheten och via realistiska färger, luftperspektiv, linjeperspektivet och tillslut fotografiet når man en illusorisk bild av verkligheten.
Detta är fortfarande en fascinerande utmaning för många och har en plats på vad man kan arbeta med i skolan. I åldrar när identitetsskapandet är som störst är det intressant att arbeta med porträtt.
Under medeltiden i ett kristet Frankrike är det sköna enligt filosofen Thomas av Aquino en grundläggande eller transcendental egenskap hos gud liksom godhet och harmoni. Konstverken skulle söka efterlikna och höja sig till dessa egenskaper. Proportion, ljus och allegori var viktiga principer. Proportion såsom gud skapat världen och människan, kyrkor, katedraler, byggdes i samma proportioner som människan, (samma proportioner som finns mellan armar och kropplängd skulle gälla även mellan kyrkobyggnadens geometriska kors. Ljuset som trängde in var ett synligt bevis på det gudomligas närvaro och katedralen skulle vara som en bok full av innebörd, allegorier över himmelriket. Alla konst och hantverksformer i katedralen var underkastade dessa 3 principer.
Genom att arbeta med arkitektur eller kyrkbilder från denna tid kan man lyfta fram proportioner som begrepp och visa vad det spelade för roll i olika tider.
Konst som något vackert, smak;
Filosofen Immanuel Kant försökte förklara människans förmåga att uppfatta, kategorisera och sätta etiketter eller begrepp på sin omvärld. Vi klassificerar sinnesintryck som vi har nytta av. I detta såg han förklaringen till att vi uppfattar vissa saker som vackra. Det sköna har en "ändamålslös ändamålsenlighet". Det kan finnas egenskaper hos ett objekt som form, textur, färgkombinationer som driver någons mentala utrustning att känna att det känns "rätt". Det ger en inre harmoni, ger vår mentala utrustning fritt spelrum. Vi kallar detta något för vackert när det lockar fram detta behag. Detta är en subjektiv upplevelse men kan vara gemensam för många och i och med det kanske upphöjas till något slags objektivt värde. Ett konstverk skulle då kunna vara just konst för att det ger detta speciella välbehag hos många. Kant ansåg att det krävdes ett mänskligt geni för att göra konst, något som gör att man upplever skönhet, något som stimulerar känslor, intellekt och fantasi och aktiveras i ett "fritt spel", på ett svalt och avspänt sätt. Vi upplever skönhet utan att målinriktad fundera på föremålets ändamål, den ändamålslösa ändamålsenligheten.
Erotiska och politiska verk som väcker lustar, engagemang och vrede lämpar sig inte så bra för detta enligt denna tanketradition kring det sköna, vackra. Det är svårt att ha ett avspänt distanserat förhållande till dem.
Dessa tankar utvecklades senare till idéer om estetisk respons och konst som skulle inspirera till känslor av distans och neutralitet. Även idag påverkar dessa tankar diskussioner om kvalitet, moral, skönhet och form.
Detta synsätt kan kanske inspirera till att skapa lärtillfällen där färg, form komposition och konstform får lov att vara något i sig utan ett tydligt intellektuellt eller känslomässigt budskap. ren sinnlig upplevelse och skönhet för välbefinnande.
Exempel på hur olika kulturers uppfattningar om vad konst är kan vara:
Inom olika kulturer samexisterar uppfattningar om vad som är konst och de ändras och utvecklas över tid. Mellan olika kulturer kan det finnas grundläggande skillnader i vad som är meningen med konst eller vad konst är. Ett tydligt exempel på detta kan vara "Solkungens", (LudwigXIV), trädgårdar i Versailles med solguden Apollon som tema och en zenbuddistisk japansk trädgård. Båda ansedda som en hög och förfinad konstform av sin samtid i sin kulturkrets.
.
Eftersom Sverige har haft den lyckosamma sitsen att människor från hela världen kommit hit av olika anledningar är det nu extra angeläget och spännande att få ta dela av och lyfta fram även andra kulturers erfarenheter, inte minst i synen på bilder och konst. I bildundervisningen är det också en demokratisk fråga att allas uppfattningar och uttryck när det gäller bilder får ta plats.
Konstteorier som söker förklara hur vi kan uppfatta konstverks innebörd, hur kan vi fatta ett konstverk?:
Nationalitet, etnicitet, religion, politisk övertygelse, genus, sexuell läggning. Allt detta påverkar hur en människa uttrycker sig eller tolkar ett uttryck och måste tas hänsyn till när det gäller ett konstverks innebörd..
1. Konstteorier som utgår från konstnärens uttryck, uttrycksteorin.
Tolstoj och Freud anser att det är, (medvetna och, (enl. Freud), omedvetna), känslor och begär som uttrycks i konstnärers verk. Tolstoj ansåg att en viktig funktion hos konsten, konstnären var att uttrycka och förmedla sinnesrörelser. Senare teoretiker hävdar att det är uttrycket i verket snarare än hos konstnären som förmedlar ett uttryck. Konstnären kan ha haft en annan känsla än den som verket uttrycker. Freud betonade de omedvetna känslorna som källa till uttrycket, utförandet av verken var en slags "sublimering", en tillfredsställelse som ersatte en annan tillfredsställelse av ett biologiskt betingade begär som olika slags njutning, begär efter ära, makt eller kärlek.
Tänkare som B. Croce, R.G. Collingwood och S. Langer lyfter fram konstbilders förmåga att uttrycka och förmedla även idéer. Även en idé kan förmedla en känsla.
2. Senare tänkare som R. Barthes och M Foucault menar att man inte ska fastna i vad konstnären avsåg med sin bild. De söker även i den tid och samhälle de levde, de diskurser de ingick i för att förstå innebörden av ett verk. Tidens, samhällets och de diskursers uttryck som spelade in i verket. I en viss tid och samhälle eller diskurs gäller ett visst perspektiv på människan och världen, ett episteme, och det tar man med i tolkningen. Innebörden är grundad i den historiska kontexten och i kulturen som helhet.
Kognitiva teorier:
John Dewey, pragmatiker, såg konsten som en kunskapskälla lika mycket som vetenskapen. Konst har en funktion i våra liv, något som berikar våra liv och förnimmelser, hjälper oss att hantera och ge oss i kast med verkligheten. Sann konst handlar om nya erfarenheter där det subjektiva verkar tillsammans med det objektiva. Deweys tankar om konsten som ett slags språk utvecklades senare av Nelson Goodman i "Languages of Art" där han beskriver att "hela organismens känslighet och mottaglighet deltar i uppfinnandet och tolkandet av symboler".
Perceptions- och hjärnforskning har på senare tid också tillfört teorier om skapande, tolkning och uppskattning av konst. De går ibland så långt som att påstå att konstnärer i någon mening är neurologer, studerar omedvetet? hjärnan med sina konstnärliga tekniker ochstuderar egentligen hjärnan och dess organisation.
Obehaglig och skärskådande konst:
Redan den spanske kungens hovmålare Francisco Goya gjorde på 1800-talet bilder med vardagliga folkliga företeelser som tjurfäktningar och med politiskt nästan revolutionärt innehåll. Han undvek varken sex eller politik, strider, revolter eller mord. Han visade upp många av den mänskliga naturens sämsta sidor och ansåg sig ha rätt att häckla dem och att detta kunde vara en av konstens uppgifter.
Vem bestämmer vad som är konst?
Vem har rätten att upphöja något till konst? Inom konstvärlden fanns de som hade denna makt, och filosofen Artur Danto skrev "Beyond the Brillobox" på 60-talet, delvis som en reaktion på popkonstnären Andy Warhols arbeten, där han förundras över hur vanliga kartonger som återfanns i snabbköpen kunde bli upphöjda till konst. Detta fick också G. Dickie att formulera sin "institutionella konstteori" där konst är vad som helst som accepterats som konst av maktpersoner inom "konstvärlden", musei-, galleriägare, erkända konstkritiker och köps in av kända konstsamlare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar