Sokratiska samtal
Att samtala med varandra, att lyssna på varandra, att försöka förstå varandra är självklara men svåra saker i vardagen liksom i skolan. Våra roller som lärare, elev, tuff, mesig, populär, töntig, kille, tjej och allt vad vi identifierar oss med och allt vad andra identifierar varandra som är ofta ett hinder.
Sokratiska samtal är ett bra "grepp" för att träna och bli bättre på det.
De organiseras så att vi inte ska bli fast i destruktiva tysta passiva roller och ger bra träning i att både lyssna och samtala i en öppen, fördomsfri, ifrågasättande anda.
Roten till att grupper diskrimineras på olika sätt, förminskas, baktalas, stigmatiseras är ofta förenklade och stelnade fördomar som vuxit fram i rädsla för något.
I det sokratiska samtalet får alla chans att delta och tydligt förklara varför man tycker som man tycker. Då kan man punktera de värsta fördomarna och förgivettagandena som inte har någon vettig grund och saknar substans. De blir "avklädda" och tydligt orimliga när man "synar dem i sömmarna".
Detta är absolut något som man bör träna i skolan och det finns många sammanhang och tillfällen där de blir en bra samtalsform. Genom detta stärker man också elevers självkänsla och vana att tala, delta och påverka. Lyssnandet och beredskapen att ändra ståndpunkt blir också bättre.
Det finns de som på kort sikt kommer till korta i dessa samtal, som inte behärskar språket eller saknar vana att diskutera eller bli lyssnad på. Deras upplevelse av argumentering kan då upplevas som ett "bråk" och skapa obehagliga känslor. Det är kanske framför allt för dem det blir en viktig utvecklingstrampolin. Men det är också viktigt att man har andra former för att utrycka sig och sina åsikter där de kanske är starkare och mer hemtama.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar