Alla språk har en kod som det förhåller sig till, något som ger det mening och innebörd.
Men språket är något som hela tiden lever och reproduceras och förändras av dess användare.
Alla är vi användare av t. ex bildspråket och återigen påminns vi om hur viktigt det är, i demokratisk mening, att alla får chans att förstå hur språken är uppbyggda och genom det få större kraft att vara med i hur de utvecklas. En känsla av att förstå ett språk gör att man känner sig delaktig i det och självkänslan att uttrycka sig i det växer.
När vi analyserar en bild kan man börja med att ta till sig bilden på en denotativ nivå, den "bokstavliga", den uppenbara, det som finns på plats, det föreställande, det som inte behöver associeras fram. Så långt det är möjligt låter man bli att dra förhastade slutsatser om vad bilden ska symbolisera och förmedla. Detta för att inte missa några detaljer som i den senare analysen kan tillföra viktig information.
Därefter kan man rikta in sig på den konnotativa nivån, vilka associationer som är möjliga, vilka symboler som finns, och försöka förstå i vilken kulturell kontext man ska söka dessa associationer.
Den egna kulturella omgivningen kommer att påverka vad som är möjligt att se och associera men med kunskap om olika kulturer och diskurser kan man utöka dem möjligheterna, nödvändigt om man vet att bilden producerats i en annan tid eller kultur än ens egen.
Personliga erfarenheter kan också färga den egna tolkningen och det är viktigt att man försöker vara medveten om det.
När man gör detta i grupp underlättar det mycket och man lär också känna varandra bättre genom de personliga associationerna man får. Mycket bra uppgift i skolan.
Detta måste kombineras med en kontextanalys, i vilket sammanhang är bilden producerad, av vem/vilka och i vilket/vilka syften för vem/vilka?
Vi fick träna på att analysera en reklambild och en konstbild.
Semiotisk bildanalys, (kort)
Innehåll, vad föreställer den, utseende, stämning, miljö, när är den gjord, material, teknik, komposition.
Hur har den spridits och i vilket sammanhang?
Avsändare, mottagare?
Avsikt?
Effekt?
Panofskys analysmetod:
1. Vad föreställer bilden, (den primära betydelsen)
Vad ser du, vad sker? typ av komposition, diagonaler, rummets utformning, former, färger
2. Bildens sekundära betydelse
symboler, tecken, associationer, känslor, tillstånd
3. Bildens egentliga betydelse, mening.
Vem har gjort den, i vilken tid, vad vet man om konstnären eller beställarna, historisk, social, ekonomisk kontext
Man bör även tänka på bildernas trovärdighet, är de medvetet manipulerade, försöker man ge sken av att de skildrar något som faktiskt ska uppfattas som verklighet, bild av en verklighet eller bara bilden i sig som den är.
Dessa analyser ger mycket erfarenhet och kunskap om hur man med färg och form, olika typer av perspektiv, användning av gyllene snittets teorier om viktiga delar och punkter i bilden som i tredjedelsregeln, ögats vilja att följa diagonaler, och hur ögat perceptionen kopplar ihop likartade delar till en helhet, typ trianglar.
Allt detta gör att man lär sig hur man kan styra betraktarens blick och upplevelse genom att göra bilden medvetet med hänsyn till ovanstående medel. Vad vill man betona, gömma undan för att med dessa kunskaper göra sitt budskap tydligare, eller bli mindre lättmanipulerad av kommersiella, politiska eller religiösa intressen.
Budskapet kan ju vara rent känslomässigt eller ha ett ärligt uppsåt och då kan detta hjälpa för att förmedla vad man vill förmedla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar