Inspiration från samtidskonsten Vad är konst? Konstteorier, v.7-10

Fluxus, "How to be an Explorer of....", Nutidskonst, samtidskonst


"How to be an Explorer of the World"

Vi introduceras med "How to be an Explorer..." in i ett förhållningssätt till livet, att leva, och därmed också till att skapa.
Hur uppmuntra livslust och nyfikenhet inför livet, inte sluta undra, ställa frågor, smaka, lukta och känna på livet. Viktiga frågor om man ska arbeta för sin egen och andras utveckling. I boken finns en anda som uppmuntrar till utveckling, att inte stelna, fastna i gamla föreställningar utan odla förutsättningarna för att ta nya perspektiv, nya grepp och erövra ny kunskap om sig själv, livet och världen.
Du behöver inte resa till andra sidan jorden för att upptäcka något nytt, skapa något nytt,  det räcker att titta vad du har under fötterna. Genom att acceptera tillfälligheter och slump kan man också frigöra sig från begränsande ramar.

Här fick vi med hjälp av iakttagelser och två bidrag från slumpen, bönor som kastades och ett slumpartat siduppslag i en slumpvis vald bok, skapa något utifrån vad vi såg under fötterna.

(HDK´s golv, ett 100-årigt tapetmönster och spår av kastade bönor)

 

Här får man nycklar till hur man kan starta kreativa processer i skolan som inte blir pretentiöst hämmande. Genom att delvis använda sig av slumpen får alla en ingång till arbetet, inte bara de redan tidigare välstimulerade eleverna.

 

 

 

 

Fluxus

Vi fick kännedom om Fluxus, en konstriktning, ett internationellt konstnärsnätverk, som från 60-talet och fortfarande inspirerar till en vidgad syn på vad konst är. De har bidragit inom vitt skilda områden, som t.ex. nyskapande musik i neo-dadaistisk anda, stadsplanering, arkitektur, design och genom performances. De står för en anti-konst och anti-kommersiell estetik och har ibland beskrivits som "intermedia". Medlemmar av Fluxus experimenterade i hur man kunde kombinera olika genrer med varandra och vad som hände i dessa möten, t.ex. poesi-teckning, måleri-teater.

 

John Cage, kompositör har inspirerat Fluxus. Ett exempel på hans experimentella musik: en konsert med musiker som under hela konserten inte spelade en medveten ton, som han själv beskrev som musik utan bestämt syfte, inget försök att skapa ordning ur kaos, eller försök att förfina eller utveckla musikaliskt skapande. Istället kan den vara ett sätt att vakna upp inför själva livet som vi lever.

Publiken fick njuta av alla de ljud som trängde in i konserthallen och de ljud de själva medvetet och omedvetet skapade.

 

 

 

En annan inspirationskälla, föregångare, är konstnären, Marcel Duchamp som med sina "readymaides", som flaskstället, cykelhjulet på en pall eller upp och nervända pissoaren som genom dessa verk gick förbi den hantverksmässiga färdigheten och syftet att skapa konst och ifrågasatte konstbegreppet genom att lyfta fram redan färdiga vardagsobjekt och framhäva deras konstnärliga uttryck. Kunde man genom att bestämma sig för att något var konst göra det till konst?

 

 

 

Båda dessa "herrar" lyfter fram verkligheten som den är och de uttryck som de har i sig själva. Yoko Ono som då och då arbetat med Fluxus utforskade konceptkonst och performence-konst. I sin musik förde hon fram frågor om fred, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Ett av hennes verk bestod av en tavla som lades på golvet och fullbordades av de som trampade på den.

 

 

På tal om "intermedia" så skriver Lev S Vygotskij  i "Fantasi och kreativitet i barndomen"om hur barn i sin lek utövar alla konstnärliga genrer i förening och helhet, befinner sig mellan flera samtidigt och vandrar mellan dem och kombinerar dem fritt. Det är först när man blir äldre som man ofta renodlar de olika formerna enligt definitioner och mönster hämtade ur den kultursfär man lever i.

 

Vattentäta skott dem emellan är en vuxenkonstruktion som när den ifrågasätts och nonchaleras föder nya möjligheter och uttryckssätt. Detta blir något jag tar med mig till skolan som bildlärare.

 

 

 

Vad är konst?

 

Vad är konst?, Vilket budskap och betydelse har den? Vilken plats har den i samhället?

Svaren beror på vem man frågar och i vilken tid och kultur den lever i.

 

Postmodernismens ansträngningar att bryta ner de hierarkier som ger sig ut för att skilja god konst från dålig, ifrågasätta urvalet av de verk som har kommit att bli representanter för vår konsthistoria.

Enligt denna diskurs kan man hävda att värdet av ett konstverk ligger i betraktarens öga och skulle kunna kallas "naiv värdesubjektivism".

 

Cynthia Freeland lyfter i boken "Konstteori" bland andra exempel fram antropologen Richard Anderssons definition på konst: "kulturellt signifikant innebörd, skickligt kodad i ett verksamt, sinnligt medium" och miljökonstnären Robert Irwins: "En kontinuerlig undersökning av vår uppfattningsförmåga och ett kontinuerligt vidgande av vårt medvetande om världen omkring oss". . 

 

Konsten är kanske något som kan beröra rättsliga, andliga, ekonomiska, sociala, kulturella frågor, frågor om vår position i olika hierarkier, vår plats på jorden, i universum, intersektionalitet, eller hänföra och fascinera oss med tidigare okända sinnliga intryck. Kanske är det något som får oss att växa, förändras, göra, tänka, känna något som vi inte upplevt förut.

 

Detta är absolut en fråga som går att göra intressant tillsammans med elever och ett bra område att träna t.ex. sokratiska samtal i och med att ämnet inte är för hett för de flesta. Vad är fint, fult, värdefullt, värdelöst, vem bestämmer det? Man kan säkert enas om ett antal konstverk som man kan fördjupa sig i och vidga allas föreställning om vad konst är.

 

 

 

Konstteorier

 

Alla dessa teorier från olika tider och sammanhang kan vara till hjälp när man försöker förstå bilder.

Bildanalys kräver kännedom om kulturell kontext och hur man såg på tillvaron när bilden gjordes. Detta blir alltså också användbart i skolan och kan inspirera till sätt att arbeta med bild som fallit bort men ånyo kan befrukta vår tids bilder. Konstteorierna blir en "dörröppnare" för eleverna när de försöker förstå och tillägna sig skönheten, budskapet eller meningen i bilderna de möter. 

 

Konst som ritual:

Vanliga föremål och handlingar får symbolisk betydelse när de ingår i gemensamma trosuppfattningar, ex. riter för rening, offer eller initiation.

 

 

Denna teori kan inspirera till att skapa nya traditioner eller anledningar till utställningar och fester i skolan och skapa gemenskap tillhörighet och om det lyckas riktigt bra, att man genom det rituella lämnar sina begränsningar och lyfter sig rejält i håret.

 

 

Teorin om konst som efterbildning:

((mimesis), av naturen eller människornas liv och handlingar)

 Tankar från den grekiska antike filosofen Platon, utgick ofta från att den tillfälliga sinnliga verkligheten, "skenet" bara var en förvanskad spegling av idévärlden, den eviga, absoluta. Konst kunde vara tragedier medan mycket av det vi kanske kallar konst kallades "techne" i betydelsen skickligt hantverk. Gemensamt var att de alla betraktades som efterbildningar.

 

En del av den västerländska konsthistorien är full av exempel på en alltmer levande återgivning av verkligheten och via realistiska färger, luftperspektiv, linjeperspektivet och tillslut fotografiet når man en illusorisk bild av verkligheten.

Detta är fortfarande en fascinerande utmaning för många och har en plats på vad man kan arbeta med i skolan. I åldrar när identitetsskapandet är som störst är det intressant att arbeta med porträtt.

 

Under medeltiden i ett kristet Frankrike är det sköna enligt filosofen Thomas av Aquino en grundläggande eller transcendental egenskap hos gud liksom godhet och harmoni. Konstverken skulle söka efterlikna och höja sig till dessa egenskaper. Proportion, ljus och allegori var viktiga principer. Proportion såsom gud skapat världen och människan, kyrkor, katedraler, byggdes i samma proportioner som människan, (samma proportioner som finns mellan armar och kropplängd skulle gälla även mellan kyrkobyggnadens geometriska kors. Ljuset som trängde in var ett synligt bevis på det gudomligas närvaro och katedralen skulle vara som en bok full av innebörd, allegorier över himmelriket. Alla konst och hantverksformer i katedralen var underkastade dessa 3 principer.

Genom att arbeta med arkitektur eller kyrkbilder från denna tid kan man lyfta fram proportioner som begrepp och visa vad det spelade för roll i olika tider.

 

 

 

 

Konst som något vackert, smak;

Filosofen Immanuel Kant försökte förklara människans förmåga att uppfatta, kategorisera och sätta etiketter eller begrepp på sin omvärld. Vi klassificerar sinnesintryck som vi har nytta av. I detta såg han förklaringen till att vi uppfattar vissa saker som vackra. Det sköna har en "ändamålslös ändamålsenlighet". Det kan finnas egenskaper hos ett objekt som form, textur, färgkombinationer som  driver någons mentala utrustning att känna att det känns "rätt". Det ger en inre harmoni, ger vår mentala utrustning fritt spelrum. Vi kallar detta något för vackert när det lockar fram detta behag. Detta är en subjektiv upplevelse men kan vara gemensam för många och i och med det kanske upphöjas till något slags objektivt värde. Ett konstverk skulle då kunna vara just konst för att det ger detta speciella välbehag hos många. Kant ansåg att det krävdes ett mänskligt geni för att göra konst, något som gör att man upplever skönhet, något som stimulerar känslor, intellekt och fantasi och aktiveras i ett "fritt spel", på ett svalt och avspänt sätt. Vi upplever skönhet utan att målinriktad fundera på föremålets ändamål, den ändamålslösa ändamålsenligheten.

Erotiska och politiska verk som väcker lustar, engagemang och vrede lämpar sig inte så bra för detta enligt denna tanketradition kring det sköna, vackra. Det är svårt att ha ett avspänt distanserat förhållande till dem.

 

Dessa tankar utvecklades senare till idéer om estetisk respons och konst som skulle inspirera till känslor av distans och neutralitet. Även idag påverkar dessa tankar diskussioner om kvalitet, moral, skönhet och form.

Detta synsätt kan kanske inspirera till att skapa lärtillfällen där färg, form komposition och konstform får lov att vara något i sig utan ett tydligt intellektuellt eller känslomässigt budskap. ren sinnlig upplevelse och skönhet för välbefinnande.

 

 

Exempel på hur olika kulturers uppfattningar om vad konst är kan vara:

Inom olika kulturer samexisterar uppfattningar om vad som är konst och de ändras och utvecklas över tid. Mellan olika kulturer kan det finnas grundläggande skillnader i vad som är meningen med konst eller vad konst är. Ett tydligt exempel på detta kan vara "Solkungens", (LudwigXIV),  trädgårdar i Versailles med solguden Apollon som tema och en zenbuddistisk japansk trädgård. Båda ansedda som en hög och förfinad konstform av sin samtid i sin kulturkrets.

 

.

Eftersom Sverige har haft den lyckosamma sitsen att människor från hela världen kommit hit av olika anledningar är det nu extra angeläget och spännande att få ta dela av och lyfta fram även andra kulturers erfarenheter, inte minst i synen på bilder och konst. I bildundervisningen är det också en demokratisk fråga att allas uppfattningar och uttryck när det gäller bilder får ta plats.

 

Konstteorier som söker förklara hur vi kan uppfatta konstverks innebörd, hur kan vi fatta ett konstverk?:

Nationalitet, etnicitet, religion, politisk övertygelse, genus, sexuell läggning. Allt detta påverkar hur en människa uttrycker sig eller tolkar ett uttryck och måste tas hänsyn till när det gäller ett konstverks innebörd..

 

1. Konstteorier som utgår från konstnärens uttryck, uttrycksteorin.

Tolstoj och Freud anser att det är, (medvetna och, (enl. Freud), omedvetna), känslor och begär som uttrycks i konstnärers verk. Tolstoj ansåg att en viktig funktion hos konsten, konstnären var att uttrycka och förmedla sinnesrörelser. Senare teoretiker hävdar att det är uttrycket i verket snarare än hos konstnären som förmedlar ett uttryck. Konstnären kan ha haft en annan känsla än den som verket uttrycker. Freud betonade de omedvetna känslorna som källa till uttrycket, utförandet av verken var en slags "sublimering", en tillfredsställelse som ersatte en annan tillfredsställelse av ett biologiskt betingade begär som olika slags njutning, begär efter ära, makt eller kärlek.

 

Tänkare som B. Croce, R.G. Collingwood och S. Langer lyfter fram  konstbilders förmåga att uttrycka och förmedla även idéer. Även en idé kan förmedla en känsla.

 

2. Senare tänkare som R. Barthes och M Foucault menar att man inte ska fastna i vad konstnären avsåg med sin bild. De söker även i den tid och samhälle de levde, de diskurser de ingick i för att förstå innebörden av ett verk. Tidens, samhällets och de diskursers uttryck som spelade in i verket. I en viss tid och samhälle eller diskurs gäller ett visst perspektiv på människan och världen, ett episteme, och det tar man med i tolkningen. Innebörden är grundad i den historiska kontexten och i kulturen som helhet.

 

Kognitiva teorier:

John Dewey, pragmatiker, såg konsten som en kunskapskälla lika mycket som vetenskapen. Konst har en funktion i våra liv, något som berikar våra liv och förnimmelser, hjälper oss att hantera och ge oss i kast med verkligheten. Sann konst handlar om nya erfarenheter där det subjektiva verkar tillsammans med det objektiva. Deweys tankar om konsten som ett slags språk utvecklades senare av Nelson Goodman i "Languages of Art" där han beskriver att "hela organismens känslighet och mottaglighet deltar i uppfinnandet och tolkandet av symboler".

 

Perceptions- och hjärnforskning har på senare tid också tillfört teorier om skapande, tolkning och uppskattning av konst. De går ibland så långt som att påstå att konstnärer i någon mening är neurologer, studerar omedvetet? hjärnan med sina konstnärliga tekniker ochstuderar egentligen hjärnan och dess organisation. 

 

Obehaglig och skärskådande konst:

Redan den spanske kungens hovmålare Francisco Goya gjorde på 1800-talet bilder med vardagliga folkliga företeelser som tjurfäktningar och med politiskt nästan revolutionärt innehåll. Han undvek varken sex eller politik, strider, revolter eller mord. Han visade upp många av den mänskliga naturens sämsta sidor och ansåg sig ha rätt att häckla dem och att detta kunde vara en av konstens uppgifter.

 

 

Vem bestämmer vad som är konst?

Vem har rätten att upphöja något till konst? Inom konstvärlden fanns de som hade denna makt, och filosofen Artur Danto skrev "Beyond the Brillobox" på 60-talet, delvis som en reaktion på popkonstnären Andy Warhols arbeten, där han förundras över hur vanliga kartonger som återfanns i snabbköpen kunde bli upphöjda till konst. Detta fick också G. Dickie att formulera sin "institutionella konstteori" där konst är vad som helst som accepterats som konst av maktpersoner inom "konstvärlden", musei-, galleriägare, erkända konstkritiker och köps in av kända konstsamlare.

 

   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Bildämnets historia/traditioner, barns bildskapande, inkluderande skola, veckoreflektion v.7

bildämnet- historik, samtidskonst, didaktik-kursplaner, barns bildskapande,

Bildämnets historik, traditioner
Från att ha varit i religionens och makthavarnas tjänst utövad av en elit har kunskapen om bilder och bildmakeri nått allt bredare lager i samhället. 

Industrialiseringen skapade ett behov av tekniska ritningar för diverse konstruktioner och tekniska lösningar på produktion och kommunikation. Kartor för olika syften skulle produceras.

 

Massundervisning infördes och fostran av massornas barn blev viktig. Det fanns ett behov av pedagogiska och moraliska bilder inom utbildningen.

 

Politiska och ekonomiska intressen strävade efter eller tjänade på rättvisare villkor för bredare lager av medborgarna och i kombination med samhällets och arbetsmarknadens högre krav på arbetskraften fick fler barn tillgång till bildundervisning.
Bildningsideal och tankar om allas rätt till utveckling på alla plan, allas lika värde gjorde sig gällande.
Erfarenheter från världskrigen gjorde att man sökte vägar att fostra människor som inte skulle upprepa dessa misstag.
Det fria skapandet utan för mycket inblandning och styrning av pedagoger fick stort utrymme i bildämnet. 

 

Efter det sågs bildämnet alltmer som ett språk, ett visuellt språk. Då fick ämnet ett större innehåll av grammatik och bildanalys.

 

 Bildämnet har nu alltmer blivit ett kommunikationsämne.

Medvetenhet om denna bildämnets historia gör det lättare att ta ställning till de traditioner som lever i bildundervisningen. Man kan lättare ta ställning till vad som kanske blivit onödigt i dagens utbildning och kan lägga mer energi på det som nu känns angelägnare för eleverna och faktiskt är viktigare för dem.  


Samtidskonsten

I den offentliga bilden och konsten kom alltmer av politiska frågor och ett allt öppnare ifrågasättande av maktordningar.

Barns bildskapande (seminarie, föreläsning)
Varför gör barn bilder? Det finns oändligt många anledningar men. här är några:
Testar, undersöker, berättar, kommunicerar, avslappnande meditativt, terapeutiskt syfte.
Att utgå från ett naturligt behov är ett sätt att få Bildundervisningen att kännas angelägen, viktig och motiverande.

Samspelet mellan barnen och leken är viktigt att få med när det går.
Om man har rollen och förmånen att få delta i barns utveckling av sig själva och sitt bildspråk:
Glöm inte att hålla koll på vad de faktiskt håller på att jobba med, vad de utmanar sig i, fråga dem!
De kanske inte gör det som du förväntade dig men dissa inte det utan ta reda på vad de faktiskt gör genom sitt arbete i stället för att korrigera dem och anpassa dem i det som du själv tror att ni håller på med.

Det finns en schablonartad västerländsk uppfattning av barns progression vad gäller bildframställning som sätter en perfekt och övertygande avbildning av "verkligheten sådan den ser ut för ett objektivt öga. Jag vet inte om det är sant men traditionen att avbilda och göra likt har haft en hög ställning, varit ett viktigt mål att sträva efter. Ha distans till denna och lyft fram andra viktiga funktioner och möjligheter när man gör bilder.
Man kan lära sig att uttrycka sig, tolka bilder, använda sig av bilder(andras och egna), man lär sig att se, skärper och differentierar uppmärksamheten genom att lära sig nya begrepp och egenskaper att uppmärksamma.

Inkluderande skola
Alla i klassen har där att göra, det ska vara roligt och intressant att vara delaktig, öppna frågor.
Alla är olika och det måste finnas utrymme för allas utveckling, olikheten kan vara en styrka, befrukta allas lärande genom att alla får ta del av olika synsätt/perspektiv funderingar, utmaningar. 

Släppa loss, "mellan", Sokratiska samtal Veckoreflektion v. 6

Våga släppa loss utan rädsla för att gör fel

Vi får i en "assignment" prova att översätta, utgå ifrån, transformera en upplevelse i ett medium, (poesi), och ifrån det uttrycka oss i ett annat. Här är det högt i tak, det finns knappast något rätt eller fel och man kan ändå göra sitt yttersta. Det finns inget tak för ens egna ambitioner heller inbyggda i instruktionerna.
Detta ger oss bra exempel på hur man kan frigöra kreativa krafter och drifter utan att hämma de som känner sig osäkra eller ovana. Det finns knappast något rätt eller fel.

Att få syn på det som händer "mellan"

Vi besöker konstmuséet och fokuserar på vad som händer "mellan" betraktaren och objektet för betraktelsen. Vi uppmärksammas på det viktiga i detta "mellan" och får också gestalta det.
I en gemensam genomgång får vi dela med oss av våra upplevelser, tankar och gestaltande och det känns så djäkla bra att alla får dela med sig av eget och kommentera varandras. Det blir ett bra exempel på hur man skapar ett generöst och odramatiskt forum för att dela erfarenheter och kunskaper liksom att vi får upp ögonen för hur olika man kan uppfatta och tolka. Värdefulla erfarenheter inför möten med elever i olika åldrar och bakgrunder.

Mitt "mellan"

Jag såg en roterande skulptur i jätteformat, den fascinerade mig genom sitt format, långsamma rörelse och oskuldsfulla vita kontrasterande mot det osmakliga associationer man kunde få. Tyngdkraften liksom upphävd men för hur länge, frihet och slaveri på en gång. Denna akrobat som trotsar tyngdlagen men ändå fast i ett förnedrande slaveri. Tänkte på vad det är som gör att vissa klarar sig bra i livet medan andra går under. Gjorde 3-d skulptur i ståltråd, kedjor och ballonger.








Träning i och förutsättningar för elevdemokrati

I Sokratiska samtal får vi också syn på hur olika människor uppfattar verkligheten, ord, begrepp och hur viktigt det är att man för att kunna samtala på ett respektfullt sätt ger varandra tid att klargöra vad ens förståelse av ord, begrepp och ståndpunkter rymmer. För att kunna skapa en demokratisk och tillåtande arbetsmiljö i skolan där man vågar göra sin röst hörd blir de sokratiska samtalen och vad de bygger på en viktig del.

 

Sokratiska samtal för att öka elevdemokratin och känsla av delaktighet i utbildningen v.6, och senare tillfällen

Sokratiska samtal

Att samtala med varandra, att lyssna på varandra, att försöka förstå varandra är självklara men svåra saker i vardagen liksom i skolan. Våra roller som lärare, elev, tuff, mesig, populär, töntig, kille, tjej och allt vad vi identifierar oss med och allt vad andra identifierar varandra som är ofta ett hinder.

Sokratiska samtal är ett bra "grepp" för att träna och bli bättre på det.

De organiseras så att vi inte ska bli fast i destruktiva tysta passiva roller och ger bra träning i att både lyssna och samtala i en öppen, fördomsfri, ifrågasättande anda.

Roten till att grupper diskrimineras på olika sätt, förminskas, baktalas, stigmatiseras är ofta förenklade och stelnade fördomar som vuxit fram i rädsla för något.

I det sokratiska samtalet får alla chans att delta och tydligt förklara varför man tycker som man tycker. Då kan man punktera de värsta fördomarna och förgivettagandena som inte har någon vettig grund och saknar substans. De blir "avklädda" och tydligt orimliga när man "synar dem i sömmarna".

Detta är absolut något som man bör träna i skolan och det finns många sammanhang och tillfällen där de blir en bra samtalsform. Genom detta stärker man också elevers självkänsla och vana att tala, delta och påverka. Lyssnandet och beredskapen att ändra ståndpunkt blir också bättre.

Det finns de som på kort sikt kommer till korta i dessa samtal, som inte behärskar språket eller saknar vana att diskutera eller bli lyssnad på. Deras upplevelse av argumentering kan då upplevas som ett "bråk" och skapa obehagliga känslor. Det är kanske framför allt för dem det blir en viktig utvecklingstrampolin. Men det är också viktigt att man har andra former för att utrycka sig och sina åsikter där de kanske är starkare och mer hemtama.

Aktivt utmanande av könsroller genom bildanalys

I vårt läraruppdrag har vi många aspekter att ta hänsyn till. Vi ska aktivt arbeta för att de traditionella könsrollerna inte begränsar barns utvecklingsmöjligheter och begränsar deras val i vad de vill göra och fördjupa sig i, träna, utbilda sig i.

Genom att i ämnet bild föra in genusfrågor, "hur man gör kön" i t. ex bildanalys kan man utmana och blotta den påverkan som bilder har på oss. Genom medvetenhet om detta kan vi också ta ställning till om vi vill påverkas i den riktning som en bild uppmanar oss till genom sitt exempel.

Könsroller är något som ständigt reproduceras genom våra handlingar eller icke-handlingar. I varje reproduktion sker en viss glidning, förändring men genom att bli medveten om det kan vi påverka könsrollerna mer medvetet i en riktning som får oss att må bättre, känna oss mindre begränsade."Gender display" är något vi gör ständigt, och detta gäller också de positioner och aktiviteter som personer i bilder gör. De påverkar oss och i människan finns krafter att härma, ta efter för att bli accepterad, en i gruppen, i samhället.

Medveten om ovanstående kan man ifrågasätta mer aktivt hur personer omkring oss liksom i bilder eller filmer uppträder. Man kan genomskåda hur en fotograf, illustratör eller annan bildmakare leder in oss i vissa könsmönster. Det är viktigt att öppna ögonen på våra elever så att de får en chans att värja sig och producera egna "statements" i denna fråga.

Dels kompositionsmässigt, se tidigare inlägg, men och så hur man som betraktare av bilder bjuds in säger något om hur bildens skapare vill att vi ska uppleva bilden. Genom ett visst perspektiv eller beskärning av en bild placeras vi som överlägsen, underlägsen, aktiv eller passiv i förhållande till det som sker i bilden. Här finns också en viktig del i hur man vill att vi som betraktare ska "göra kön". Många bilder publiceras i sammanhang riktade mestadels till män/kvinnor och inte alla. Det kan också gälla ålder, etnicitet mm. I och med att många bilder riktar sig till en viss målgrupp kan man anta att det är så.

Detta kan man introducera för elever genom att "klä av" bilder riktade till killar resp. tjejer. Hur tror de att ni tänker, känner och vill? Stämmer det? Hur skulle man kunna gjort denna bild på ett annat sätt så att det inte blir så begränsad bild av killar/tjejer?

Bildanalys, allmänt + (Semiotisk, Panofskys)

Bildanalys
Alla språk har en kod som det förhåller sig till, något som ger det mening och innebörd.
Men språket är något som hela tiden lever och reproduceras och förändras av dess användare.
Alla är vi användare av t. ex bildspråket och återigen påminns vi om hur viktigt det är, i demokratisk mening, att alla får chans att förstå hur språken är uppbyggda och genom det få större kraft att vara med i hur de utvecklas. En känsla av att förstå ett språk gör att man känner sig delaktig i det och självkänslan att uttrycka sig i det växer.

När vi analyserar en bild kan man börja med att ta till sig bilden på en denotativ nivå, den "bokstavliga", den uppenbara, det som finns på plats, det föreställande, det som inte behöver associeras fram. Så långt det är möjligt låter man bli att dra förhastade slutsatser om vad bilden ska symbolisera och förmedla. Detta för att inte missa några detaljer som i den senare analysen kan tillföra viktig information.

Därefter kan man rikta in sig på den konnotativa nivån, vilka associationer som är möjliga, vilka symboler som finns, och  försöka förstå i vilken kulturell kontext man ska söka dessa associationer.
Den egna kulturella omgivningen kommer att påverka vad som är möjligt att se och associera men med kunskap om olika kulturer och diskurser kan man utöka dem möjligheterna, nödvändigt om man vet att bilden producerats i en annan tid eller kultur än ens egen.
Personliga erfarenheter kan också färga den egna tolkningen och det är viktigt att man försöker vara medveten om det.
När man gör detta i grupp underlättar det mycket och man lär också känna varandra bättre genom de personliga associationerna man får. Mycket bra uppgift i skolan.

Detta måste kombineras med en kontextanalys, i vilket sammanhang är bilden producerad, av vem/vilka och i vilket/vilka syften för vem/vilka?

Vi fick träna på att analysera en reklambild och en konstbild.

Semiotisk bildanalys, (kort)

Innehåll, vad föreställer den, utseende, stämning, miljö, när är den gjord, material, teknik, komposition.

Hur har den spridits och i vilket sammanhang?

Avsändare, mottagare?

Avsikt?

Effekt?

 

 

Panofskys analysmetod:

1. Vad föreställer bilden, (den primära betydelsen)
 Vad ser du, vad sker? typ av komposition, diagonaler, rummets utformning, former, färger

2. Bildens sekundära betydelse
symboler, tecken, associationer, känslor, tillstånd

3. Bildens egentliga betydelse, mening.
Vem har gjort den, i vilken tid, vad vet man om konstnären eller beställarna, historisk, social, ekonomisk kontext

Man bör även tänka på bildernas trovärdighet, är de medvetet manipulerade, försöker man ge sken av att de skildrar något som faktiskt ska uppfattas som verklighet, bild av en verklighet eller bara bilden i sig som den är.


Dessa analyser ger mycket erfarenhet och kunskap om hur man med färg och form, olika typer av perspektiv, användning av gyllene snittets teorier om viktiga delar och punkter i bilden som i tredjedelsregeln, ögats vilja att följa diagonaler, och hur ögat perceptionen kopplar ihop likartade delar till en helhet, typ trianglar.

Allt detta gör att man lär sig hur man kan styra betraktarens blick och upplevelse genom att göra bilden medvetet med hänsyn till ovanstående medel. Vad vill man betona, gömma undan för att med dessa kunskaper göra sitt budskap tydligare, eller bli mindre lättmanipulerad av kommersiella, politiska eller religiösa intressen.
Budskapet kan ju vara rent känslomässigt eller ha ett ärligt uppsåt och då kan detta hjälpa för att förmedla vad man vill förmedla.

Hur vi uppfattar bilder, tolkar dem, (perception semiotik bildspråk)

Varför bildanalys ?

Vi lever i ett mångkulturellt och multimedialt samhälle.
Det blir då viktigt att vara en medveten konsument och producent av bilder.
Bilder ingår i vår livsvärld, påverkar oss i vårt handlande och tänkande och i vårt identitetsbygge. Mycket av vår input för att förstå oss själva och vår omvärld kommer nu i medierad form till oss, som bilder, som bild och text i kombination eller ännu komplexare former som fast de är valda, producerade och filtrerade av andra ger känslan av direkt mediering, som om vi var med själva och upplevde det som 1:a handsinformation.

För att bli bättre på att kunna förstå de bilder vi omges av och att producera och kommunicera med bilder för att förstå, undersöka, uttrycka, påverka så måste vi veta något om hur den mänskliga perceptionen och tolkningsprocesserna går till.

Vi har genom "Det kreativa ögat och bildanalysövningar i anslutning till den fått begrepp, modeller och analysmetoder för att förstå det bättre.
Bilder är inte isolerade objekt utan ingår i olika sammanhang och dessa sammanhang påverkar hur vi uppfattar och tolkar dem. Både tid och rum liksom vilken diskurs de befinner sig i blir viktigt. Vem är avsändaren, producenten och vem är den tänkta mottagaren och i vilket syfte är den gjord? Allt detta spelar roll för hur vi tolkar eller framställer en bild.

Genom att fördjupa oss i dessa frågeställningar liksom i hur den biologiska perceptionen liksom den inbyggda förtolkningen vi har blir vi bättre på att förstå vilka möjligheter och begränsningar bilden som medium har.

Genom de övningar vi fått göra, analysera olika typer av bilder i grupp och individuellt har vi fått nycklar till hur vi kan arbeta i skolan för att även göra eleverna mer medvetna bildkonsumenter och producenter. Genom att tillsammans tolka och uppleva, producera bilder och prata om dem får man fler begrepp och större säkerhet i att kommunicera kring och förstå bilder.

Historiskt har det funnits en respekt och rädsla för vad illusionen i en bild gör med oss.
Om vi inte är medvetna bildkonsumenter kanske vi tar dem för verklighet, egentligen är de verklighet eftersom de finns, men faran är att vi kanske drar slutsatser om den verklighet som bilden utger sig för att representera men den kan vara starkt förenklad eller till och med vilseledande.

Platon menar att den bild vi får genom våra sinnen av det materiella är ett sken, ett låg och oren, förvanskad spegling av det eviga, absoluta idéerna som finns i anden.  Här finns en insikt om våra ofullständiga sinnen som genom representation, mimesis, förmedlar den egentliga sanna andliga världen.

I gamla testamentet står det om hur man smälte ner en guldkalv som tillbads istället för den "äkta guddomen". Många religioner har varit noga med att ha distans till illusioner av verkligheten, att det är som att göra sig till gud. Skapelsen är ju guds verk, vi ska inte tro att vi kan göra detsamma. Det blir förmätet av människan att skapa bilder av guds verk, ett utslag av hybris, vi har tappat insikten av vår utsatthet och beroende av skapelsen och har börjat skapa en egen verklighet. Därför har det varit förbjudet inom vissa religioner i olika tider att göra föreställande bilder. Att inte vara medveten om vad bilder är, hur de uppfattas och tolkas av oss kan vara ett problem. Vi blir lätta offer för budskap och de intressen som vill manipulera och styra oss till olika sker eller handlingar.

Dynamisk semiotik
Semiotik, vetenskapen om tecken och symboler och dynamisk för att tolkningen av dessa tecken, symboler är en aktiv process.
För att vi ska kunna öka vår medvetenhet om hur bilder och andra representationer av verkligheten och mänsklig aktivitet fungerar så behöver vi begrepp och modeller för att tillsammans kommunicera och förstå.

Sammanfattat och förenklat:
(Saussures)
Tecken- står för något annat än sig själv
Det har ett uttryck och ett innehåll, (uttrycket -konkret, hur det ser ut, innehåll- abstrakt, vad det representerar)
arbiträra tecken- tillfälligt samband med vad de representerar, ex ett ord, olika på olika språk
motiverade tecken- samband genom likhet med vad de representerar, ex bild, ikon

(Pierce)
Ikoner- så likt att man kan se vad det representerar
index- man kan räkna ut vad de -"-
symboler- måste läras in vad de -"-

Ordet och texten anses ibland som ett "renare" medium" än bilden. Bilden överför lite av sitt uttryck till tolkningen av innehållet och kan anses lite orenare. Men genom ordvalet, det finns ofta många synonymer, så färgar man tolkningen ändå tycker jag. Men med bildens uttryck kan man styra hur mottagaren tolkar. Det är viktigt att veta för att öka medvetenheten om bilder.

Strukturalismen och fenomenologin är 2 idéströmningar som påverkat hur vi ser på språk, ord, bildspråk mm, och hur man kan nå högre medvetenhet om dessa. Strukturalismen lyfte fram att vi kan inte studera enskilda element och tolka dem i sig utan måste sätta in dem i den kontext de skapades eller visas, upplevs. Från Kants tankar om "tinget i sig" via Husserl kom en reaktion från Heidegger som lyfte fram don-aktigheten i vår perception, upplevelse av tingen. Vi ser de inte som rena ting utan kopplar omedelbart ihop dem med de erfarenheter och kunskaper vi har om dem liksom när vi upplever en miljö, Gibson, har denna miljö affordances, ger oss impulser för vad vi kan göra i denna miljö som bygger på våra tidigare upplevelser, erfarenheter och kunskaper. Allt detta har gett oss mer medvetenhet om hur vi upplever bilder.

Vi förtolkar dessutom, apperception, vi ser vad vi förväntar oss att se. Vi lägger till det vi tror oss ha sett en del av eller kopplar ihop saker för att de befinner sig nära varandra. Detta borde göra att vi får ett visst skeptiskt förhållande till vad vi upplever och inte lita på vad vi ser till 100 %.

När vi analyserar bilder måste vi ta hänsyn till våra sinnens begränsningar, våra förutfattade meningar och i vilken kontext bilden producerats, av vem/vilka, för vem/vilka.

Bildkomposition och Bildanalys

Vi har fått verktyg att analysera bilder, begrepp och perspektiv som kan hjälpa oss att bli mer medvetna om bilderna omkring oss, hur man kan tolka dem, se budskap, avsikter och identifiera sändare. Vi har också fått tips om hur man kan så frön hos elever, hjälpa dem att också bli medvetna om de budskap som omger dem, ta ställning till dem och värja sig mot dem. Det handlar samtidigt om att bli duktigare på att göra sin röst hörd, själv bli skickligare på att nå ut med budskap, tankar och känslor så att vi når de mottagare som vi vill nå.
Detta är en viktig demokratisk fråga. Vi måste bli medvetna om vilka som vill påverka oss och hur de gör det. Detsamma gäller vår förmåga att göra det samma, delta i det demokratiska samtalet genom att bli allt duktigare på genom de medier som finns nå ut med det vi tycker är viktigt.

Vi har tränat grunder i bildkomposition, och blivit mer medvetna om hur man genom kontraster, former, färger,  riktningar, format, material och tekniker kan styra de tänkta betraktarnas blick och därmed deras upplevelse av bilden. Genom medvetenhet om gyllene snittets existens har vi blivit varse, eller påminda om  hur vissa delar av bilden har större betydelse, liksom att man genom att göra det möjligt för betraktaren att koppla ihop delar av bilden i trianglar, vilket är en naturlag inom människans perception också styra vilka delar som betonas i bilden. När liknande former eller färger förekommer på olika ställen i bilden kopplar vi omedvetet ihop dem, blicken far mellan dem.

Kontrasten, mellan mörkt och ljust, mellan komplementfärger, mellan runda och vassa former, ligger också bakom hur blicken automatiskt går över bilden. Vi dras till starka kontraster, liksom om vi tittar på en stor violett form är det extra vilsamt eller skönt att titta på dess komplementfärg gult som då har extra ren lyster, vi dras till den med blicken.

Likhet och kontrast, vissa delar av bilden har extra obs-värde bara genom sitt läge i helheten, vår vana att läsa från vänster till höger, vårt sätt att uppfatta en diagonal snett upp från vänster till höger fungerar likt en motorväg för våra blickar. Medvetenheten om detta kan göra våra bildbudskap lättare att förstå, ge starkare och tydligare budskap.

Vi fick öva på att i olika syften, som olika sändare nå vissa mottagare. Jag gjorde en reklambild för ett tänkt spa för hela familjen, prisvärt och med salta bad och hav som profil som snart skulle öppna i Varberg.

Familjespa, prisvärt, för hela familjen, hav och salta bad, Varberg

 

 

Min tanke här var att identifiera den person som med största sannolikhet skulle vara den som fattar beslutet att åka till ett Spa med familjen. "Prisvärt" gör också att man kanske riktar sig till medel och kanske låginkomsttagare. Min kunskap och erfarenhet av könsroller i dessa grupper är att det sannolikt är kvinna i familjen jag ska rikta mig till. Att söka majoriteten i en tänkt målgrupp blir som att rota fram, dra fram sina fördomar om den.
Därför utformade jag bilden för en tänkt kvinna i arbetslivet, stressad, behöver koppla av, sköta om sig själv, njuta. Därför är bilden liggande format, vilsammare än stående, sänder ett mer lågmält och avslappnat budskap. Kvinnohuvudet som har harmoniska vågor och är liggande ska plantera spaets logga, antyda sköna bad och vatten, harmoni och föra tankarna till vilosamma behandlingar eller stunder på spat. Hennes blick är riktad uppåt, avslappnat leder också blicken till loggan men absolut inte till övriga familjens lite hetsigare aktiviteter. De presenteras istället utanför hennes blick men som bra argument för att få med sig dem andra.Männen sitter i bastun och snackar och ungarna spelar sina favoritspel på dator. God mat och mysiga matstunder, hälsosam vegetarisk mat finns också med som ett lockande argument för alla. Vågformerna går igen i hela bilden och gör den till en helhet.
Bilden rymmer mycket luft, mycket tomrum. Det vita i bilden är ett mjukt servettpapper som förstärker tankarna på mjukt, avslappnat välbefinnande.