Bildanalys (Panofskys + semiotisk) v.20-22

 Här följer exempel på genomförd bildanalys enligt nämnda metoder.

Bildanalysuppgift, examination
Christer Andersson, 590803-5073

1. Konstbilden, (Panofskys analysmetod )

”Jag och byn” av Marc Chagall, oljemålning på duk från 1911, (192*151 cm), finns numera i Museum of Modern Art, New York.

Vad föreställer bilden, den primära betydelsen?

Bilden domineras av 3 stora objekt, ett vitt lamms eller fårs huvud i profil som kommer in stort från vänster i bildens övre halva in till mitten. Från höger ännu lite större men längre ner kommer ett grönt mansansikte eller mansmask in, också i profil tittande åt fårets/lammets håll. Fåret/Lammet och mannen tycks titta på varandra, han lite uppåt och fåret lite neråt, det finns en svagt men tydlig medveten markering, linje, mellan deras ögon. Från bildens nederkant finns en triangelform vars bas tangerar bildens bas och upptar ca 2/3 av den. Triangelns spets går upp till fårets ”mun”. Triangeln är fylld av fingrarna på, kanske, mannens hand hållande en växt med blommor och blad som liksom skimrar. Denna hands pekfinger har en ring med en inhäftad röd ädelsten. Runt mannens hals hänger ett kors i kedja med pärlor. Hans/maskens ögon och mun är vita. Överst på hans/maskens gröna huvud ser man lite av en skärmmössa, vit med ljusbrunt brätte och rödbrun skärm. Den ser liten ut för att vara på detta huvud.

 Det finns en stor röd form, vars vänstra halva till stora delar är övermålat med vitt, till formen lik en bred hajfena och ligger som bakgrund till större delen av bilden och tillsammans med en större cirkelform ovanpå knyter ihop hela bilden. Denna ”hajfene”-form ligger som en triangel med bred bas och liksom lutar åt höger med en avslutande spets som går in under skärmen på mannens mössa.  

En stor oval, nästan cirkulär form förenar de tidigare nämnda objekten, (fåret, mannen, triangeln) genom att innesluta delar av dem alla, mannens mun, fårets ”mule” och triangelns övre halva med den skimrande växten. Denna nästan runda form har sitt centrum något nedanför mitten på bilden och där möts fårets underläpp och triangelformens spets. Mannens mun lite finns längre ut från mitten men inskriven i cirkelformen. Växtdelen av triangeln bildar nästan en ”tårtbit” i den större runda formen.

En mindre cirkelform överlappar den större centrala ovalformen i dess nedre vänstra del och möter där också triangelformens högra sida i ett vitt ljusskimmer.

Fåret har ett stort tydligt markerat svart öga med vit pupill i vit ögonvita. Dess mun är lätt öppnad och har ett vänligt nästan leende uttryck med lätt underbett. I Fårets käkparti/kind ser man snett nedanför ögat till vänster en sittande kvinna i lantliga vardagskläder som mjölkar en ko i en mycket mindre skala. De båda är vända åt vänster och en blå himmel och vita moln ses bakom dem inskrivet i fårets kindkontur. Fåret har också ett halsband med färgade stenar eller kulor och lite längre ner, nästan fritt från halsbandet, ett antytt kors lite större än mannens.

I ”hajfenans” övre del, mellan fårets och mannens ögon och skärmmössa ser man en man och en kvinna, båda i samma skala som den mjölkandekvinnan. Mannen bär lie, skägg och lantliga kläder, brun tröja och grå byxor, och är liksom ”mitt i steget”. Kvinnan är upp och ned, också i blågrå och vita lantliga kläder, lång vardagsklänning. Hon tycks dansa eller så utsäde. Hennes armar och mannens lie ligger i linje, sammanlänkar dem.

Bakom denna övre del av hajfenan, på randen av den finns små hus i ännu mindre skala, uppradade, några likt kvinnan upp och ner medan andra upprätta. Det verkar vara små hus byggda av timmer och en gul kyrkobyggnad med ett kors högst upp på tornet. I kyrkobyggnaden finns en öppning ur vilken en figur, huvud och lite av överkroppen i röd klädnad, tittar rakt ut ur bilden. Denna figur är i något större skala än de tre småfigurerna och i klart större skala än byggnaderna. Över figurens huvud ser man en fritt svävande cirkelform i perspektiv. Det verkar vara natt i den del av bilden som är hus på rad. Ovanför byggnaderna och kyrkan avslutas bilden med två halvcirkelformer med något som verkar vara natthimmel, över skärmmössan är det grönt och över fåret mer som dagshimmel med moln. Även i fårets hals som är målad med cirkelsektorformade delar finns ett slags blått och vitt som ger nattkänsla.

Den gröna mannens vita pupill är omgivet av en cirkel med vita streck som broderade stygn. Från detta hans öga går en markering, också som tunna stygn med mellanrum i riktning mot fårets öga. Mannen verkar ha ett klädesplagg i liknande gul färg som kyrkobyggnaden och ett av de små husen.

Bilden är både föreställande objekt och abstrakta former samtidigt. Stora geometriska former överlappar de föreställande objekten och skapar band mellan dem, påverkar deras färgsättning och form. Vissa delar av bilden är ganska realistiska, föreställande, även om de samtidigt är stiliserade, förenklade, medan andra består av icke föreställande delar i färg eller form.

Det finns ett djup i bilden skapat av något som liknar cenrtalperspektiv. Stora former och objekt i förgrund och sidor ramar in och i den röda/vita större ”hajfene”-formen förs man in i bilden där man stöter på mindre människor och vid dess slut de ännu mindre husen. Den lutade ”hajfenan” kan ses som en väg i perspektiv som smalnar av bortåt uppåt. Den är också en dominerande diagonal genom bilden och avslutas högra övre hörnet där ett gult hus och skärmmössan befinner sig.

Fåret, mannen och triangelformen med handen och växten liksom de två cirkelformerna i rött/vitt bildar en dominant förgrund. Som mellangrund fungerar den mjölkande kvinnan och mannen med lien/kvinnan upp och ner. De samlade byggnaderna i bildens övre del fungerar som bakgrund.

 

Bildens sekundära betydelse och lite om bildens möjliga egentliga mening.

Cirkelformen som binder ihop fårets och mannens huvuden/ansikten är lätt att tolka som just sammanbindande. Korsen i deras halsband liksom handen med ringen och i en ställning som kan associeras med bedjande eller friande från mannens sida. Detta förstärks av den magiskt skimrande växt/blomma som handen håller mellan tumme och pekfinger. Det dominerande vita och röda i bildens största form är lätt att tolka som kärlek/åtrå-(rött) och oskuldsfullhet-(vitt) och oförstört hopp om lång kärlek och vänskap. På fårets halva av den stora röd/röd-vita formen som likt en diagonal delar bilden, (”hajfenan”), är vitt dominerande över det röda, medan på mannens halva dominerar rent röd.

Allt detta plus kyrkan i byn längs bort för tankar till bröllop eller förening i kärlek i en religiös kristen kontext. Korsen är av den ortodoxa kyrkans typ.

Mellangrundens figurer skulle om djupet i bilden representerar tidens gång, kunna vara föreställningar om den vardag som väntar de två förenade i vardagens sysslor. Bakgrundens byliknande hussamling under natthimmel skulle kunna vara en summering eller avslut på detta jordeliv tillsammans. Figuren som tittar ut ur kyrkan har en gloria eller konturen av en slags hatt över huvudet.

En kvinna och några hus är vända upp och ner vilket skulle kunna vara ett sätt att skildra ett slags fritt perspektiv där husen på andra sidan gatan är vända. Troligare är kanske att det symboliserar något som att de rättvända samtycker till parets kärlek och de vända, (de som bor där), inte eller om djupet i bilden representerar tid, att de rättvända lever medan de upp och ner dött. Kan han med lien, som skulle kunna symbolisera döden, möjligen dödat kvinnan, eller om det är senare i tid, mannen i förgrunden som gift sig blivit änkeman i denna senare tid.

 

Bildens egentliga mening

När jag gjort research om Chagall och läst lite om den gren av judendom hans familj och stora delar av hans hemby praktiserade, hur judarnas situation var i Ryssland under denna tid, vilka influenser han påverkats av i S.t Petersburg och senare i Paris så får jag revidera min egen förtolkning.

(Bilden är målad ca 1911 och jag tar inte med uppgifter om ökade svårigheter för judar i revolutionens Ryssland eller nazistisk förföljelse och svartlistning av hans konst under den tyska ockupationen av Frankrike eller senare konstriktningar och hur de kunde ha påverkat honom.)

Chagall föddes 1887 i byn Ljozno utanför Vitebsk i nordöstra Vitryssland och var äldsta barnet av nio i en judisk familj. Hans barndom ska ha varit lycklig men fattig. I byn bodde en betydande andel judiska familjer, liksom hans egen, tillhörande den hasidiska judendomen. Han studerade konst i St. Petersburg vilket var komplicerat för honom. Judar fick bara vistas i staden med speciellt tillstånd och han fängslades också en kortare tid under sin utbildning här. Därefter flyttade han som ganska känd konstnär till Paris. Han åkte ofta tillbaka till sin hemstad och där träffade han sin blivande hustru.

I byn som han växte upp i fanns det många judiska familjer men den ortodoxa kyrkan hade också ett starkt fäste i det distrikt han växte upp.  I St. Petersburg fick han kontakt med betydande konstnärer och senare även i Paris. Tidens strömningar andades modernism i Paris 1910 och han påverkades av både konstnärer och poeter. Hans konst andas influenser av expressionism, kubism och futurism och han anses som en av förgrundsgestalterna till surrealismen.

I hans målning ”Jag och byn” målad under hans första år i Paris, (1911),  syns det att han är påverkad av kubismen och han bryter upp centralperspektivet och det strikt logiska. Istället tillåter han sig flera perspektiv i samma målning och logiken är snarare en slags känslomässiga associationer där viktigt och känslomässigt nära kan bli stort och oväsentligt litet. Han ska ha sagt ungefär ”om jag skapar från hjärtat funkar det mesta”, men skapar jag från huvudet funkar nästan inget.” Minnen från hans barndom anses vara mycket av källan till denna bild liksom inspiration från tidens modernistiska strömningar i Paris. Han tillåter sig att fritt associera och kombinera gestalter och former och bilden blir som upplevelsen av en dröm eller framkallandet av minnen. Vissa minnesbilder blir starkare än andra och de flyter in i varandra, övergår till andra. Blomman/växten ska enligt vissa Chagall-kännare symbolisera ”Livets träd” och i dess blad/frukter/blommor kan man hitta symboler för solen, månen och jorden. Den stora cirkelformen liksom den lilla skulle också kunna vara symboler för solen respektive månen.

I denna gren av judendomen betonas guds närvaro i allt och att han är ständigt närvarande i allt man gör. Människan kan enligt denna tro också påverka den gudomliga kraften genom sina gärningar om de sker i tron att gud faktiskt är närvarande i allt och alla. Kanske är det jag först trodde vara ett lamm/får faktiskt en ko och mannens kärlek riktad mot den för att gud är närvarande i den.

Tar man med dessa religiösa aspekter så kan bilden vara ett kärleksbudskap till det gudomliga i tillvaron, eller ett försök att ge sina barndomsminnen, dess tankar, känslor, människor, djur saker, byn, och allt som han upplevde under sin uppväxt gestalt i form av en målning.

2. Reklambilden, (semiotisk analysmetod  kompletterad med andra analysmetoder)

Bilden ingår i Telenors kampanj för ”Familjeflex”, ett abonnemang för hela familjen, bättre kontroll på familjens alla mobilkostnader och en faktura. Häftad trycksak i färg på ganska glättat papper, A5 format och finns att läsa och ta med sig i deras butiker. Övriga bilder i häftet är visar på andra exempel på hur Mamma, Pappa, 3 barn kan tänkas få bättre livskvalitet med detta abonnemang.

 

Här följer en bildanalys enligt semiotisk metod följt av ytterligare bildanalys kopplat till kursens litteratur, övningar och diskussioner.

Analys enligt semiotisk analysmetod:

1.       När togs eller skapades bilden?

Bilden ingår i en kampanj som pågår nu. Troligen är bilden tagen på hösten eller våren någon gång de senaste 2 åren. Kläderna och framför allt surfbrädan är tidsmarkörer och styrker mig i denna uppfattning. (Denna typ av vågsurfing har slagit igenom de senaste åren.)

 

2.       Var utspelar sig bildens händelse?

På stranden i närhet av vatten med stora vågor, vattnet ser stort ut med lång horisont och är troligen ett hav och tidpunkten är under dagen någon gång. Vädret är lite gråmulet och disigt och är väl ett genomsnittligt och en trolig typ av väder man möter under en kortare semester i norden, troligen Danmarks västkust.

 

3.       Var kunde detta ha skett?

Jag har sett liknande miljöer utmed Danmarks västkust och både stenarnas utseende och storlek liksom den i mellangrundens bakre del bevuxna sanddynen får mig att tro det.

Det är dessutom ett realistiskt semestermål för många (väst)-svenska barnfamiljer, målgruppen för kampanjen.

 

4.       Hur upplever du bilden? Ange känslan du får när du ser den.

Bilden ger mig en känsla av otvungen gemenskap mellan personerna på bilden, men den känns kanske lite tråkig. Barnen är så förbaskat inne i sina ”paddor” som om det inte fanns något annat att göra tillsammans. Själv skulle jag snart bli rastlös och frustrerad om jag inte fick lite mer aktiv gemenskap med mina barn. Tycker det är lite tragiskt nästan om alla bara gör sin grej. Steget till gemenskap med afrikanska trummor och dans är långt eller rytmsektionen i ett carnevalståg. Men det kan man ju inte få jämt. Avspändhet och lugn känner jag och visst är det viktiga saker i denna tid.

 

Kompletterande bildanalys kring bildens komposition vad gäller former, riktningar, färg, viktiga blickpunkter enligt gyllene snittet, eventuella ”osynliga” trianglar, uttryck, betydelser, symboliska innehåll, mottagaranalys och sammanfattande slutord:

 

För-förgrund:

Texten om ”Familjeflex”-abonnemanget högst upp rakt över hela bilden och Telenors logotype i nedre högra hörnet tycks ligga som ett skikt aningen framför själva bildens förgrund och syns mycket tydligt.

(Den övre ”Familjeflex”-texten i svart kontrasterar hårt mot den i det närmaste vita himlen medan Telenors blå symboldel i ”loggan”, liksom namnet Telenor i vit text, står ut framför den nedre delen av förgrunden, den blå delen genom ett mörkare skuggparti i träplankorna och den vita Telenortexten med sitt rena vita som kontraterar det grå grova plankorna och rosten från järnbeslagen.)

Förgrund

”Bakom” detta text- och logotypskikt ligger bildens egentliga förgrund. Den tar upp ca 60% av hela bildytan. Här sitter en man i 35-40 årsåldern och 2 pojkar, ca 6 och 9 år, avspänt på ett rustikt gammalt strandvindskydd/”mur” byggt av grova, grå, obehandlade, vindpinade, saltstänkta träplankor fästade mellan grova korta bitar av trästolpar med enkelt bearbetade järnbeslag som rostat och färgat av sig lite på träplankorna. Båda pojkarna sitter på varsin sida om mannen och är upptagna med och fokuserade på sina ”paddor” som de håller i sina händer. Mannen har ett aningen långt, mörkbrunt hår medan pojkarna har ganska långt blont hår. Vinden blåser och de är lite rufsiga i håret. De är klädda i lediga ganska varma fritidskläder. Mannen har vita tennisskor, varma sockor/strumpor, lite uppkavlade nästan nya blå jeans, en vit långärmad varm stickad tröja. Kläderna ger intryck av att vara av bra märke och kvalitet. Han lutar sig och vrider/vänder sig avspänt mot den yngsta pojken, som sitter lite högre på en av trästolparna. Mannen har sin blick riktad mot pojkens ”padda” och pekar på dess skärm med den lyfta armens hand. Pojken tittar på samma del av paddans skärm. Den lite äldre pojken som sitter till vänster och mannen i mitten hänger med benen och tar lite stöd med skorna mot en surfbräda som lutar mot vindskyddet. Under deras fötter och surfingbräda ser man lite av strandens stenar, vattenslipade i olika färger, vita, grå, gul- och rödaktigt jordfärgade, och storlekar mellan småsten till grus.

Mellangrund

Mellangrunden tar inte upp mer än ca 10 % av bilden. Här ser man fortsättningen av stranden fortsätta bakom vindskyddet, (som jag nu alltmer tror är en konstruktion för att hålla kvar strandmaterialet och hindra det från att spolas bort). Stranden bakom ligger liksom på en högre nivå än förgrundens strand. Från vänster sträcker den sig in 2/3 in i bilden fram till mannen lite under mitten på bilden och har havet bakom sig. På den högra sidan om mannen fortsätter stranden och övergår i en gräsbevuxen kulle eller höjd, kanske gammal sanddyn men upp till en höjd över horisonten så att det ser lite onaturligt ut.

 

Bakgrund

Kontrasten mellan hav och himmel är liten och de bildar en ljusblågrå bakgrund, svagt tonad något ljusare uppåt, och upptar ca 40 % av hela bilden.

 

Komposition:

I två av de ”aktiva hörnen” enligt teorin om det gyllene snittet finns dels mötet mellan mannens och den äldre pojkens fötter, dels mannens och den yngre pojkens huvud och ”padda” (som här bildar en liten egen triangelform). Övriga triangelformer i bilden kan ses mellan äldre pojkens huvud/den tidigare nämnda lilla triangeln (med huvuden och ”padda”)/mötet mellan mannens och den yngre pojkens ben.

Bildriktningar som dominerar är diagonalen från mannens fötter upp till ”den lilla triangeln”. Den är egentligen kopplad till den äldre pojkens lodräta linje ner från huvudet och ner till hans fötter och de tillsammans bildar liksom en gammaldags ”rättningsbock”, som ett litet handtextat ”v”.

Surfbrädan har funktionen av en riktningspil för blicken mot logotypen. Detta förstärks av plankornas riktning och glipor som också går i denna riktning.

Surfbrädan har samma färger som logotypen, mättad blå tonad från ganska mörk ultramarin till ljusare kobolt liksom logotypens blå symbolbild. Den är också rent vit som Telenor-texten i logotypen. Detta tillsammans med riktningen på brädan förstärker styrningen ab betraktarens blick mot logotypen. Surfbrädan har också en färgkoppling till den övre ”Familjeflex”-texten i svart med en till tjocklek och färg svart linje som löper runt brädan.

Det finns ett släktskap mellan kropparnas formspråk och den blå symboldelen av loggan med mjuka böjda linjer och mannen och pojkarna har mycket blått i sina kläder även om det inte stämmer exakt med loggan.

Bildanalys kopplad till Eriksson & Göthlunds,(2007) kapitel om ”Att tolka kroppens uttryck”

Som betraktare bjuds vi in att betrakta dessa människor som på ett avspänt sätt har fullt upp med sitt. Det känns helt okey att titta på dem, de är inte offer eller exploaterade av betraktarens blick. De är koncentrerade på sina egna aktiviteter, Den äldre pojken försjunken i något som utspelar sig i hans ”padda” och tar hans uppmärksamhet. Mannen som kanske instruerar eller kommenterar något för den yngre pojken är också avspänt fokuserad på detta. Den yngre pojken tittar och lyssnar medan han håller sin ”padda”.

I bilden är mannens och den yngre pojkens blickar riktade ner mot pojkens ”padda”. I den utspelar sig något eller finns något som upptar bådas uppmärksamhet. Gemenskap i något man delar. Den äldre pojken är lite isolerad från de andra genom att han är inne i sin ”padda” med blicken men avståndet mellan pappans fötter är inte långt och när han vill ha kontakt är pappan nära.

Om man tänker i termer av ”gender display” så gör mannen en performance som ”pappa som umgås med sina söner under fria former”, inget onödigt snack, utan i stort sett låter han dem hållas med lite vägledning då det behövs. Detta är kanske många mäns bild av kvalitetstid som pappa med sina barn. Mannens kroppshållning är otvungen och gemenskapen mellan dem syns i kommunikationen i ”den lilla triangeln”, (huvuden och padda), liksom den avspända närheten som finns mellan den andre pojkens och mannens ben/fötter. Avspänd miljö, otvunget men ändå nära varandra.

Tack vare detta erbjudande från Telenor, ”Familjeflex” kan de umgås samtidigt som pojkarna får göra det de helst vill. En konfliktfri weekend med familjen kontrasterande det stressiga vardagslivet man tagit ledigt från.

 

Bildanalys av bilden sedd som pedagogisk bild

Budskapet i bilden är verkligen pedagogiskt presenterat. Med färg och form, bildriktningar och medvetet betonade delar av bilden serverar man budskapet att med detta abonnemang möjliggör man kvalitetstid mellan familjemedlemmar och stärker gemenskap och välbefinnande, och det är tack vare Telenor man kan göra det.

 

Vuxenperspektiv/Barnperspektiv/ Barns perspektiv

Som jag ser det talar denna reklambild mest till den vuxne. Ur barns perspektiv tror jag att man betonat lek och rörelse med vatten och fysiska aktiviteter. Man hade åtminstone visat vad det är som är så kul eller intressant i ”paddorna” som båda barnen låter sig uppslukas av. Snarare tilltalar detta en stressad pappa som inte orkar med så mycket bus men ändå vill umgås med sina pojkar. (Kanske är det jag som är fördomsfull nu?) Jag tycker inte att bilden andas försök till att ta barnperspektiv av en vuxen heller.

Sammantaget visar bilden hur man som pappa till, i denna bild, 2 pojkar kan få kvalitetstid tillsammans under avspända friare former där alla får syssla med det som känns skönt, viktigt och roligt. Här finns inga krav på att roa, sysselsätta eller stoja med barnen. Är man utschasad efter intensiva insatser på sitt jobb kan man få vara med sina barn och de har samtidigt bra saker att göra. Allt tack vare de mobila bredbanden som tillhandahålls under ett och samma abonnemang tillsammans med alla mobiler och datorer. Praktiskt, lätt administrerat och man får tid till att bara vara tillsammans.

Samlärande, respons, feedback, v.4, v.5, v.17

Att lära tillsammans
Redan när ett arbetsuppgift, (ex. asignment, gestaltning), presenteras börjar en gemensam process där alla försöker förstå, greppa den. Skapa frågor, utmaningar, mål, kring den.
Här påverkas, inspireras man av varandra. Man hittar tillsammans olika "ingångar" till uppgiften som alla kan ta ställning till, rata eller bygga vidare på.

Under arbetets gång kan man också ge och ta, inspireras av eller välja bort den energi eller idéer, val som sker i gruppen. Det som är oklart för en själv kan provas genom andras uppfattningar och respons. Det mest triviala saker, som en tejprulle som ramlar ner på golvet, någon som råkar nysa, en spontan kommentar i förbifarten, kan göra att man hittar en lösning eller spännande väg att fortsätta i sitt arbete.

Att få presentera det man kommit fram till och att få ta del av andras uppfattningar och resultat sätter igång många processer.
Identitet, socialisation, kommunikation, utveckling av språk och förhållningssätt, berikande av sina sätt att tänka och förmåga att inta olika perspektiv.

"Jag finns och kan/får ta plats", "jag ser dig och låter dig ta plats, ser att du kan ta plats", "jag är intresserad av hur du gör och tänker, känner", du/ni möter mig, tar emot mig, är intresserad av vad jag gör, tänker, känner", ömsesidig öppenhet och ärligt försök att förstå varandras intentioner och val.
Feedback och respons, andras fria associationer gör att man tillsammans förstår vad och hur det man gör tolkas, Vad går fram till de andra och vad uppfattas på andra sätt än jag förväntat mig. Vad föds i andra och vad föds i mig?

Allt detta gynnas av att lära tillsammans. Lärandet och utvecklingen på många plan blir rikare, mer varierad och djupare än om uppgiften gjorts individuellt.

Förmågan att ta vara på, befinna sig i och kommunicera i dessa presentationer av allas arbeten inför alla utvecklas snabbt. Man finner ord och lär sig en fungerande "turtagning", känsla för rollbyte i tiden, tala-lyssna, aktiv-passiv. Man känner tydligt att detta är något som är unikt för varje grupp och tillfälle. Men man blir säkrare som grupp på att få till en fungerande "ge och ta"- känsla. Alla finner ord och sätt att uttrycka sig med allt större säkerhet. Självförtroende och självtillit i denna typ av situation och sammanhang växer.
 

Bildspråk, semiotik, bildanalys, v.6, v.9

Bilden som språk, semiotik

För att kunna förstå, tolka, ta ställning till och själva använda och producera bilder måste vi förstå hur de fungerar och vilka potentiella möjligheter de har i olika sammanhang. Det är en demokratisk förutsättning att alla får denna möjlighet. För att känna sig inkluderad och delaktig, (förstå det som omger mig, känna att det talar till mig), och medverkande i samhället måste man få tillgång till detta språk, förstå hur det fungerar i olika sammanhang. Genom detta får man tillgång till information, möjlighet att förstå den, som annars delvis hade varit dold. Bilden verkar ofta starkt på ett känslomässigt plan och om man inte får verktyg att analysera den kan den styra oss omedvetet. Medvetenheten om bilder och deras inverkan på oss är en viktig demokratisk fråga.


språk = ett system (av "tecken") för kommunikation
tecken = koder som vi kan tyda
semiotik= teorier om och studiet av tecken

Varje tecken består av ett uttryck, hur det ser ut,  och ett innehåll, vad det representerar.

Speciellt för/ lämpligt att uttrycka i bildspråket: Färg, Djup och läge, rumsavbildningen, relationer, konsekvenser. ex. karta, näringskedjor, komplicerade instruktioner, information som kräver snabb överföring.

tecken kan vara arbiträrt,(godtyckligt) eller motiverat.

Vissa bildtecken är av typen ikon, index eller symbol,

I bildspråket är det motiverade tecknet liknande det det syftar på, det går att förstå utan att ha lärt sig det innan.

 Ikonen liknar det som det representerar.

Ikon

Indexet går att lista ut.

Det arbiträra däremot måste läras. Symbolen för vandrarhem går inte att förstå helt enkelt.

Symbol

Bildens komposition säger oss också något.  Bildutsnittet, helfigur eller detalj påverkar hur vi tolkar bilden och blir till en symbol i sig som säger oss något.

Miljön och sammanhanget i bilden, (om den är föreställande), liksom vilken kontext bilden visas eller förekommer i förmedlar också ett innehåll till oss.


Bildanalys

För att lära sig förstå bilder är bildanalys ett redskap.

I termer av kommunikation talar man om sändare och mottagare. Mest lämpat för bilder som vill påverka som propaganda och reklam men även informativa bilder.

Vem har gjort bilden? I vilka syften och vems intressen? För vem?

Här har meddelandet ett budskap i sig men kanalen det skickas genom säger också något, tillför något.

Mottagaren tolkar budskapet beroende på sina förutsättningar och erfarenheter.

I kommunikationen kommer klass, etnicitet, genus, in som påverkande faktorer, både hos sändare och mottagare liksom sändarens kanalens och mottagarens övriga kontext.

Semiotisk bildanalys

Man kan börja med bildens denotation:
Denotativ beskrivning: man fokuserar bara på vad bilden faktiskt visar, inte vad den vill antyda, säga eller påstå. Färger, former, riktningar, strukturer, komposition, förgrund/mellangrund/bakgrund och vad som finns där, föremål, personer växter, djur maskiner, byggnader etc., alla detaljer som finns noteras. Det viktiga med detta är att om man börjar tolka associera och lägga in betydelser och undermeningar i bilden för tidigt kan man missa viktiga detaljer som sen kan visa sig vara viktiga.

Konnotativ beskrivning: Nu är det fritt fram att  tolka, associera och lägga in betydelser och undermeningar i bilden. Det kan gälla betydelser som har med tid, en viss epok, eller plats/miljö/kultur att göra. Man letar efter ikoner, index och symboler i bilden. Dt gäller att vara ganska snabb så att man inte tappar de lite flyktiga associationerna som kommer.

Privata associationer: Privata och personliga upplevelser, erfarenheter eller kunskaper kan ge associationer och tolkningar som ligger långt från sändarens intentioner. Det är bra om man är flera som analyserar och stämmer av med varandra när det gäller detta. Är mina tolkningar för personliga eller har de relevans för fler.

Arbetar man tillsammans med barn är det viktigt att de själva får illustrera och sätta ord på sin analys så att den vuxne inte skriver betydelser på näsan på dem.

Med Rebecca tränade vi bildanalys i grupp vid två tillfällen, vi använde reklambilder och det var intressant hur ålder och genus spelade in i våra tolkningar.

.


Paradigm är en uppsättning av tecken som man kan välja mellan, exempelvis alfabetet, former för trafikmärken, ordförråd, och så vidare. Ett syntagm är ett urval tecken ur paradigmet som kombineras. Genom valet av valbara tecken kan man också läsa ut en mening eller avsikt. Vad valde man, vad valde man inte och varför?

Språk och kommunikation, det vidgade språk och textbegreppet, (v.4), v.8,

Språk

Ny informations- och kommunikationsteknologi har förändrat våra sätt att leva och kommunicera och vi använder nu ett vidgat språkbegrepp liksom ett vidgat textbegrepp. Det är inte bara det talade ordet och den skrivna texten som räknas som språk och text. Alla sätt som vi överför budskap räknas numera som språk och text.
Med språk menar man idag alla sätt som vi uttrycker oss på , kommunicerar med , gör oss förstådda av andra, förstår oss själva, andra och världen. I detta begrepp ingår bildspråket som ett av många språk. Det förekommer nu ofta tillsammans andra språkformer i våra livsvärldar.

Inspirerande design av lärtillfälle (Camilla Wu)

Camilla berättade om en elevgrupp som först var väldigt passiv och hade dåliga erfarenheter med sig av estetiskpraktiska ämnen. (kanske kommer jag ihåg rätt)

Hon lyckades kombinera musik och rörelse så att eleverna fick upp lust och nyfikenhet för att delta aktivt.

Genom spontan rörelse, de gillade dans, kanske över linjer och kanske filmades det, bildade rörelsen en melodi på notlinjer som man sen använde. Kanske blev det både dans och musik av detta.

Detta känns som ett kraftfullt exempel på att väcka elever att skapa, visa dem vilka krafter och resurser vi har inneboende att agera, hitta på, skapa.

Att äga sin lärprocess, assignment, gestaltning, process-produkt, v.4-v.6, v.10, v.11-v.17

En hel lärprocess
Kan börja med ett behov av kunskap eller erfarenhet, en angelägen frågeställning man behöver få svar på, någonting man brinner för att undersöka eller prova.

Man söker vägar att ta skaffa kunskapen/erfarenheten, söker information, kontakter, provar material eller olika tekniker som verkar fruktbara för det man vill utforska.

Oväntade resultat kan komma fram som väcker nya frågor. Man har möjlighet att följa nya stigar som känns angelägnare eller viktigare.

Det lärande som blir resultatet när man ägt hela lärprocessen blir djupt och man tar den till sig som vore den ens egen, internaliserar den.

Ju större del av lärprocessen man äger desto djupare och mer engagerat lärande.

(Skräckexemplet är när en lärare tänkt ut en produkt i förväg och eleverna producerar efter en färdig mall som arbetskraft på en industri.) Detta kan vara ok om målet är att bara vara tillsammans, koppla av, ha det skönt och kanske göra något fint till en fest. (Pappersdekorationer eller så)

Assignments och gestaltningsuppgifterna
Här har vi fått äga mycket av lärprocessen, Vi har fått en skjuts åt något håll, något att utgå ifrån men lärandet är deivergent och vi har stort utrymme att välja olika vägar och nå väldigt olika resultat. Vi får ramar men de låser oss inte speciellt mycket. Vi har möjlighet att välja/prova olika metoder och material. Vi tillåts ta nya vägar och söka andra frågor än den ursprungliga skjutsen antydde. Detta ger berusande kraft och lust att lära.

Meningsskapande, kunskapande och bedömning, v..4, v.7, v.17-19

Camilla Wu föreläsning 23/1 2014, pedagogisk planering  och egna erfarenheter, associationer, minnen från andra delar av kursen

Hur arbeta meningsskapande, kunskapande?

Camilla talar för att vi som pedagoger måste låta barnen tänka själva, ge dem utrymme att upptäcka
undersöka.
Genom -genomtänkta didaktiska överväganden, anpassat till barngrupp och styrdokument liksom det som är angeläget för barnen, skolan och aktuella resurser, och samhället vid en viss tidpunkt.

-formativt förhållningssätt (inriktat på utvecklingsprocesser snarare än praktiska resultat/produkter till följd av övertydliga, av läraren i förväg bestämda, mål.

-Transparens, tydligt för alla, när det gäller bedömningen och de kriterier den bygger på.

Kunskapande, kunskaper
Innehållet eller frågeställningarna man arbetar med ska helst springa ur barngruppens egna intressen och behov. Det ska kännas angeläget och värdefullt.
Genom formen, designen på lärtillfället signalerar man sin syn på kunskap och kunskapsvärdering vad man anser viktigt. Därför måste den vara genomtänkt. Vilka förutsättningar ger den givna formen för lärande? Vad blir möjligt att lär? Hur stor de av lärprocessen ska eleven äga. Ju större desto djupare kunskap.

Kunskap kan vara grund och temporär, speciellt om man lärt något för att någon annan bestämt det. Man har inte haft inflytande på vad, hur och varför utan bara gjort som man skulle.

Lite långvarigare blir den om man velat lära sig det

Djupast kunskap får man om man deltagit i hela lärprocessen och själv velat söka svaren på egna funderingar och om något man upplevt som angeläget. Man identifierar sig med den kunskap man själv velat ha, den blir internaliserad, ett med en själv.

"Lindströms fyrfältare" är en modell som hjälper (elever och) lärare att få syn på vilka förutsättningar och möjligheter man ger eleverna med sin lärtillfällesdesign.

Leder situationen till ett bestämt resultat/produkt - konvergent
Är lärtillfället öppet och möjliggör olika typer av resultat/produkter/insikter/erfarenheter - divergent

Om    : -faktakunskaper, rätt och fel, det traditionellt vanliga
I         :-mer undersökande, många olika rätt
Med   :-med bild som verktyg, hjälpmedel lär man sig något, t. ex. illustrera kretslopp för att förstå det.
Genom: fakta om annat genom bilden, undersökande

Genom designen på lärtillfället bjuder man in eleverna till olika "rum", ett eller flera, och denna modell hjälper till att bli medveten om vilka förutsättningar man ger eleverna att lära, I vilket rum ska vi börja? Hur bjuder jag in eleverna? Med denna modell och tankesätt är det lättare att säkerställa variation och förutsättningarna för olika typer av lärande. Har eleverna bjudits in till alla rum under terminen?
                


Bedömning
Här har vi under kursen fått exempel på hur viktigt det är och hur man kan göra eleverna medvetna, delaktiga och aktiva i ämnenas syfte, kursmål, kunskapskrav,bedömningskriterier, kursplan och läroplan. Tillsammans med barnen försöker man förstå de syften mål och krav som gäller och genom att tillsammans träna bedömning av den egna lärprocessen, av andras, tillsammans så blir alla medvetnare om och kan mer medvetet styra sin lärprocess.

Bildlärarrollen, bedömning, Veckoreflektion v.8

Bildlärarrollen, bedömning : (Hur vill/ska/kan du arbeta?)

genom öppna frågor under arbetet, öppna samtal där alla kommer till tals typ sokratiska samtal skapas ett gynnsamt lärandeklimat. Ett lärandeklimat som tillåter en utveckling och träning för att uttrycka sig i bild, om bild, genom bild, med bild, Stödja elevernas bild-"röst", ge dem chans att utveckla ett bildspråk, träna att tänka i bild, att kommunicera i bild, vara tillsammans genom bildskapande, spegla och forma, utveckla sin identitet, roll.
Utgå från barnen, deras förutsättningar och behov, bearbeta och använda den bilduttryck som ingår i deras livsvärld, låta bedömningen av deras utveckling i bild vara transparant och tydlig för dem.

Genom kamratbedömningar och självbedömningar avdramatisera men också bli medveten och delaktig i tolkningen av de kriterier som ligger till grund för bedömningen. 
Skapa röd tråd mellan bildundervisningens olika delar,  Tydlighet främjar planering, utvärdering, bedömning för både lärare och elever, vad som krävs ska vara tydligt för alla så att man kan få syn på sin egen utveckling och progression.
Samstämmighet mellan mål, undervisning och bedömning.
Tydlighet i rollerna främja kunskapsutveckling och bedömning av prestation.
Kollegiala samtal på skolan i andra forum och nätverk gör att lärartolkningarna blir pålitligare, mindre godtyckliga och varierande från en lärare till en annan.

Inspiration från samtidskonsten Vad är konst? Konstteorier, v.7-10

Fluxus, "How to be an Explorer of....", Nutidskonst, samtidskonst


"How to be an Explorer of the World"

Vi introduceras med "How to be an Explorer..." in i ett förhållningssätt till livet, att leva, och därmed också till att skapa.
Hur uppmuntra livslust och nyfikenhet inför livet, inte sluta undra, ställa frågor, smaka, lukta och känna på livet. Viktiga frågor om man ska arbeta för sin egen och andras utveckling. I boken finns en anda som uppmuntrar till utveckling, att inte stelna, fastna i gamla föreställningar utan odla förutsättningarna för att ta nya perspektiv, nya grepp och erövra ny kunskap om sig själv, livet och världen.
Du behöver inte resa till andra sidan jorden för att upptäcka något nytt, skapa något nytt,  det räcker att titta vad du har under fötterna. Genom att acceptera tillfälligheter och slump kan man också frigöra sig från begränsande ramar.

Här fick vi med hjälp av iakttagelser och två bidrag från slumpen, bönor som kastades och ett slumpartat siduppslag i en slumpvis vald bok, skapa något utifrån vad vi såg under fötterna.

(HDK´s golv, ett 100-årigt tapetmönster och spår av kastade bönor)

 

Här får man nycklar till hur man kan starta kreativa processer i skolan som inte blir pretentiöst hämmande. Genom att delvis använda sig av slumpen får alla en ingång till arbetet, inte bara de redan tidigare välstimulerade eleverna.

 

 

 

 

Fluxus

Vi fick kännedom om Fluxus, en konstriktning, ett internationellt konstnärsnätverk, som från 60-talet och fortfarande inspirerar till en vidgad syn på vad konst är. De har bidragit inom vitt skilda områden, som t.ex. nyskapande musik i neo-dadaistisk anda, stadsplanering, arkitektur, design och genom performances. De står för en anti-konst och anti-kommersiell estetik och har ibland beskrivits som "intermedia". Medlemmar av Fluxus experimenterade i hur man kunde kombinera olika genrer med varandra och vad som hände i dessa möten, t.ex. poesi-teckning, måleri-teater.

 

John Cage, kompositör har inspirerat Fluxus. Ett exempel på hans experimentella musik: en konsert med musiker som under hela konserten inte spelade en medveten ton, som han själv beskrev som musik utan bestämt syfte, inget försök att skapa ordning ur kaos, eller försök att förfina eller utveckla musikaliskt skapande. Istället kan den vara ett sätt att vakna upp inför själva livet som vi lever.

Publiken fick njuta av alla de ljud som trängde in i konserthallen och de ljud de själva medvetet och omedvetet skapade.

 

 

 

En annan inspirationskälla, föregångare, är konstnären, Marcel Duchamp som med sina "readymaides", som flaskstället, cykelhjulet på en pall eller upp och nervända pissoaren som genom dessa verk gick förbi den hantverksmässiga färdigheten och syftet att skapa konst och ifrågasatte konstbegreppet genom att lyfta fram redan färdiga vardagsobjekt och framhäva deras konstnärliga uttryck. Kunde man genom att bestämma sig för att något var konst göra det till konst?

 

 

 

Båda dessa "herrar" lyfter fram verkligheten som den är och de uttryck som de har i sig själva. Yoko Ono som då och då arbetat med Fluxus utforskade konceptkonst och performence-konst. I sin musik förde hon fram frågor om fred, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Ett av hennes verk bestod av en tavla som lades på golvet och fullbordades av de som trampade på den.

 

 

På tal om "intermedia" så skriver Lev S Vygotskij  i "Fantasi och kreativitet i barndomen"om hur barn i sin lek utövar alla konstnärliga genrer i förening och helhet, befinner sig mellan flera samtidigt och vandrar mellan dem och kombinerar dem fritt. Det är först när man blir äldre som man ofta renodlar de olika formerna enligt definitioner och mönster hämtade ur den kultursfär man lever i.

 

Vattentäta skott dem emellan är en vuxenkonstruktion som när den ifrågasätts och nonchaleras föder nya möjligheter och uttryckssätt. Detta blir något jag tar med mig till skolan som bildlärare.

 

 

 

Vad är konst?

 

Vad är konst?, Vilket budskap och betydelse har den? Vilken plats har den i samhället?

Svaren beror på vem man frågar och i vilken tid och kultur den lever i.

 

Postmodernismens ansträngningar att bryta ner de hierarkier som ger sig ut för att skilja god konst från dålig, ifrågasätta urvalet av de verk som har kommit att bli representanter för vår konsthistoria.

Enligt denna diskurs kan man hävda att värdet av ett konstverk ligger i betraktarens öga och skulle kunna kallas "naiv värdesubjektivism".

 

Cynthia Freeland lyfter i boken "Konstteori" bland andra exempel fram antropologen Richard Anderssons definition på konst: "kulturellt signifikant innebörd, skickligt kodad i ett verksamt, sinnligt medium" och miljökonstnären Robert Irwins: "En kontinuerlig undersökning av vår uppfattningsförmåga och ett kontinuerligt vidgande av vårt medvetande om världen omkring oss". . 

 

Konsten är kanske något som kan beröra rättsliga, andliga, ekonomiska, sociala, kulturella frågor, frågor om vår position i olika hierarkier, vår plats på jorden, i universum, intersektionalitet, eller hänföra och fascinera oss med tidigare okända sinnliga intryck. Kanske är det något som får oss att växa, förändras, göra, tänka, känna något som vi inte upplevt förut.

 

Detta är absolut en fråga som går att göra intressant tillsammans med elever och ett bra område att träna t.ex. sokratiska samtal i och med att ämnet inte är för hett för de flesta. Vad är fint, fult, värdefullt, värdelöst, vem bestämmer det? Man kan säkert enas om ett antal konstverk som man kan fördjupa sig i och vidga allas föreställning om vad konst är.

 

 

 

Konstteorier

 

Alla dessa teorier från olika tider och sammanhang kan vara till hjälp när man försöker förstå bilder.

Bildanalys kräver kännedom om kulturell kontext och hur man såg på tillvaron när bilden gjordes. Detta blir alltså också användbart i skolan och kan inspirera till sätt att arbeta med bild som fallit bort men ånyo kan befrukta vår tids bilder. Konstteorierna blir en "dörröppnare" för eleverna när de försöker förstå och tillägna sig skönheten, budskapet eller meningen i bilderna de möter. 

 

Konst som ritual:

Vanliga föremål och handlingar får symbolisk betydelse när de ingår i gemensamma trosuppfattningar, ex. riter för rening, offer eller initiation.

 

 

Denna teori kan inspirera till att skapa nya traditioner eller anledningar till utställningar och fester i skolan och skapa gemenskap tillhörighet och om det lyckas riktigt bra, att man genom det rituella lämnar sina begränsningar och lyfter sig rejält i håret.

 

 

Teorin om konst som efterbildning:

((mimesis), av naturen eller människornas liv och handlingar)

 Tankar från den grekiska antike filosofen Platon, utgick ofta från att den tillfälliga sinnliga verkligheten, "skenet" bara var en förvanskad spegling av idévärlden, den eviga, absoluta. Konst kunde vara tragedier medan mycket av det vi kanske kallar konst kallades "techne" i betydelsen skickligt hantverk. Gemensamt var att de alla betraktades som efterbildningar.

 

En del av den västerländska konsthistorien är full av exempel på en alltmer levande återgivning av verkligheten och via realistiska färger, luftperspektiv, linjeperspektivet och tillslut fotografiet når man en illusorisk bild av verkligheten.

Detta är fortfarande en fascinerande utmaning för många och har en plats på vad man kan arbeta med i skolan. I åldrar när identitetsskapandet är som störst är det intressant att arbeta med porträtt.

 

Under medeltiden i ett kristet Frankrike är det sköna enligt filosofen Thomas av Aquino en grundläggande eller transcendental egenskap hos gud liksom godhet och harmoni. Konstverken skulle söka efterlikna och höja sig till dessa egenskaper. Proportion, ljus och allegori var viktiga principer. Proportion såsom gud skapat världen och människan, kyrkor, katedraler, byggdes i samma proportioner som människan, (samma proportioner som finns mellan armar och kropplängd skulle gälla även mellan kyrkobyggnadens geometriska kors. Ljuset som trängde in var ett synligt bevis på det gudomligas närvaro och katedralen skulle vara som en bok full av innebörd, allegorier över himmelriket. Alla konst och hantverksformer i katedralen var underkastade dessa 3 principer.

Genom att arbeta med arkitektur eller kyrkbilder från denna tid kan man lyfta fram proportioner som begrepp och visa vad det spelade för roll i olika tider.

 

 

 

 

Konst som något vackert, smak;

Filosofen Immanuel Kant försökte förklara människans förmåga att uppfatta, kategorisera och sätta etiketter eller begrepp på sin omvärld. Vi klassificerar sinnesintryck som vi har nytta av. I detta såg han förklaringen till att vi uppfattar vissa saker som vackra. Det sköna har en "ändamålslös ändamålsenlighet". Det kan finnas egenskaper hos ett objekt som form, textur, färgkombinationer som  driver någons mentala utrustning att känna att det känns "rätt". Det ger en inre harmoni, ger vår mentala utrustning fritt spelrum. Vi kallar detta något för vackert när det lockar fram detta behag. Detta är en subjektiv upplevelse men kan vara gemensam för många och i och med det kanske upphöjas till något slags objektivt värde. Ett konstverk skulle då kunna vara just konst för att det ger detta speciella välbehag hos många. Kant ansåg att det krävdes ett mänskligt geni för att göra konst, något som gör att man upplever skönhet, något som stimulerar känslor, intellekt och fantasi och aktiveras i ett "fritt spel", på ett svalt och avspänt sätt. Vi upplever skönhet utan att målinriktad fundera på föremålets ändamål, den ändamålslösa ändamålsenligheten.

Erotiska och politiska verk som väcker lustar, engagemang och vrede lämpar sig inte så bra för detta enligt denna tanketradition kring det sköna, vackra. Det är svårt att ha ett avspänt distanserat förhållande till dem.

 

Dessa tankar utvecklades senare till idéer om estetisk respons och konst som skulle inspirera till känslor av distans och neutralitet. Även idag påverkar dessa tankar diskussioner om kvalitet, moral, skönhet och form.

Detta synsätt kan kanske inspirera till att skapa lärtillfällen där färg, form komposition och konstform får lov att vara något i sig utan ett tydligt intellektuellt eller känslomässigt budskap. ren sinnlig upplevelse och skönhet för välbefinnande.

 

 

Exempel på hur olika kulturers uppfattningar om vad konst är kan vara:

Inom olika kulturer samexisterar uppfattningar om vad som är konst och de ändras och utvecklas över tid. Mellan olika kulturer kan det finnas grundläggande skillnader i vad som är meningen med konst eller vad konst är. Ett tydligt exempel på detta kan vara "Solkungens", (LudwigXIV),  trädgårdar i Versailles med solguden Apollon som tema och en zenbuddistisk japansk trädgård. Båda ansedda som en hög och förfinad konstform av sin samtid i sin kulturkrets.

 

.

Eftersom Sverige har haft den lyckosamma sitsen att människor från hela världen kommit hit av olika anledningar är det nu extra angeläget och spännande att få ta dela av och lyfta fram även andra kulturers erfarenheter, inte minst i synen på bilder och konst. I bildundervisningen är det också en demokratisk fråga att allas uppfattningar och uttryck när det gäller bilder får ta plats.

 

Konstteorier som söker förklara hur vi kan uppfatta konstverks innebörd, hur kan vi fatta ett konstverk?:

Nationalitet, etnicitet, religion, politisk övertygelse, genus, sexuell läggning. Allt detta påverkar hur en människa uttrycker sig eller tolkar ett uttryck och måste tas hänsyn till när det gäller ett konstverks innebörd..

 

1. Konstteorier som utgår från konstnärens uttryck, uttrycksteorin.

Tolstoj och Freud anser att det är, (medvetna och, (enl. Freud), omedvetna), känslor och begär som uttrycks i konstnärers verk. Tolstoj ansåg att en viktig funktion hos konsten, konstnären var att uttrycka och förmedla sinnesrörelser. Senare teoretiker hävdar att det är uttrycket i verket snarare än hos konstnären som förmedlar ett uttryck. Konstnären kan ha haft en annan känsla än den som verket uttrycker. Freud betonade de omedvetna känslorna som källa till uttrycket, utförandet av verken var en slags "sublimering", en tillfredsställelse som ersatte en annan tillfredsställelse av ett biologiskt betingade begär som olika slags njutning, begär efter ära, makt eller kärlek.

 

Tänkare som B. Croce, R.G. Collingwood och S. Langer lyfter fram  konstbilders förmåga att uttrycka och förmedla även idéer. Även en idé kan förmedla en känsla.

 

2. Senare tänkare som R. Barthes och M Foucault menar att man inte ska fastna i vad konstnären avsåg med sin bild. De söker även i den tid och samhälle de levde, de diskurser de ingick i för att förstå innebörden av ett verk. Tidens, samhällets och de diskursers uttryck som spelade in i verket. I en viss tid och samhälle eller diskurs gäller ett visst perspektiv på människan och världen, ett episteme, och det tar man med i tolkningen. Innebörden är grundad i den historiska kontexten och i kulturen som helhet.

 

Kognitiva teorier:

John Dewey, pragmatiker, såg konsten som en kunskapskälla lika mycket som vetenskapen. Konst har en funktion i våra liv, något som berikar våra liv och förnimmelser, hjälper oss att hantera och ge oss i kast med verkligheten. Sann konst handlar om nya erfarenheter där det subjektiva verkar tillsammans med det objektiva. Deweys tankar om konsten som ett slags språk utvecklades senare av Nelson Goodman i "Languages of Art" där han beskriver att "hela organismens känslighet och mottaglighet deltar i uppfinnandet och tolkandet av symboler".

 

Perceptions- och hjärnforskning har på senare tid också tillfört teorier om skapande, tolkning och uppskattning av konst. De går ibland så långt som att påstå att konstnärer i någon mening är neurologer, studerar omedvetet? hjärnan med sina konstnärliga tekniker ochstuderar egentligen hjärnan och dess organisation. 

 

Obehaglig och skärskådande konst:

Redan den spanske kungens hovmålare Francisco Goya gjorde på 1800-talet bilder med vardagliga folkliga företeelser som tjurfäktningar och med politiskt nästan revolutionärt innehåll. Han undvek varken sex eller politik, strider, revolter eller mord. Han visade upp många av den mänskliga naturens sämsta sidor och ansåg sig ha rätt att häckla dem och att detta kunde vara en av konstens uppgifter.

 

 

Vem bestämmer vad som är konst?

Vem har rätten att upphöja något till konst? Inom konstvärlden fanns de som hade denna makt, och filosofen Artur Danto skrev "Beyond the Brillobox" på 60-talet, delvis som en reaktion på popkonstnären Andy Warhols arbeten, där han förundras över hur vanliga kartonger som återfanns i snabbköpen kunde bli upphöjda till konst. Detta fick också G. Dickie att formulera sin "institutionella konstteori" där konst är vad som helst som accepterats som konst av maktpersoner inom "konstvärlden", musei-, galleriägare, erkända konstkritiker och köps in av kända konstsamlare.

 

   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Bildämnets historia/traditioner, barns bildskapande, inkluderande skola, veckoreflektion v.7

bildämnet- historik, samtidskonst, didaktik-kursplaner, barns bildskapande,

Bildämnets historik, traditioner
Från att ha varit i religionens och makthavarnas tjänst utövad av en elit har kunskapen om bilder och bildmakeri nått allt bredare lager i samhället. 

Industrialiseringen skapade ett behov av tekniska ritningar för diverse konstruktioner och tekniska lösningar på produktion och kommunikation. Kartor för olika syften skulle produceras.

 

Massundervisning infördes och fostran av massornas barn blev viktig. Det fanns ett behov av pedagogiska och moraliska bilder inom utbildningen.

 

Politiska och ekonomiska intressen strävade efter eller tjänade på rättvisare villkor för bredare lager av medborgarna och i kombination med samhällets och arbetsmarknadens högre krav på arbetskraften fick fler barn tillgång till bildundervisning.
Bildningsideal och tankar om allas rätt till utveckling på alla plan, allas lika värde gjorde sig gällande.
Erfarenheter från världskrigen gjorde att man sökte vägar att fostra människor som inte skulle upprepa dessa misstag.
Det fria skapandet utan för mycket inblandning och styrning av pedagoger fick stort utrymme i bildämnet. 

 

Efter det sågs bildämnet alltmer som ett språk, ett visuellt språk. Då fick ämnet ett större innehåll av grammatik och bildanalys.

 

 Bildämnet har nu alltmer blivit ett kommunikationsämne.

Medvetenhet om denna bildämnets historia gör det lättare att ta ställning till de traditioner som lever i bildundervisningen. Man kan lättare ta ställning till vad som kanske blivit onödigt i dagens utbildning och kan lägga mer energi på det som nu känns angelägnare för eleverna och faktiskt är viktigare för dem.  


Samtidskonsten

I den offentliga bilden och konsten kom alltmer av politiska frågor och ett allt öppnare ifrågasättande av maktordningar.

Barns bildskapande (seminarie, föreläsning)
Varför gör barn bilder? Det finns oändligt många anledningar men. här är några:
Testar, undersöker, berättar, kommunicerar, avslappnande meditativt, terapeutiskt syfte.
Att utgå från ett naturligt behov är ett sätt att få Bildundervisningen att kännas angelägen, viktig och motiverande.

Samspelet mellan barnen och leken är viktigt att få med när det går.
Om man har rollen och förmånen att få delta i barns utveckling av sig själva och sitt bildspråk:
Glöm inte att hålla koll på vad de faktiskt håller på att jobba med, vad de utmanar sig i, fråga dem!
De kanske inte gör det som du förväntade dig men dissa inte det utan ta reda på vad de faktiskt gör genom sitt arbete i stället för att korrigera dem och anpassa dem i det som du själv tror att ni håller på med.

Det finns en schablonartad västerländsk uppfattning av barns progression vad gäller bildframställning som sätter en perfekt och övertygande avbildning av "verkligheten sådan den ser ut för ett objektivt öga. Jag vet inte om det är sant men traditionen att avbilda och göra likt har haft en hög ställning, varit ett viktigt mål att sträva efter. Ha distans till denna och lyft fram andra viktiga funktioner och möjligheter när man gör bilder.
Man kan lära sig att uttrycka sig, tolka bilder, använda sig av bilder(andras och egna), man lär sig att se, skärper och differentierar uppmärksamheten genom att lära sig nya begrepp och egenskaper att uppmärksamma.

Inkluderande skola
Alla i klassen har där att göra, det ska vara roligt och intressant att vara delaktig, öppna frågor.
Alla är olika och det måste finnas utrymme för allas utveckling, olikheten kan vara en styrka, befrukta allas lärande genom att alla får ta del av olika synsätt/perspektiv funderingar, utmaningar.