Kulturorientering-galleribesök

Galleribesök 1

Galleri GKA, Galleri Kim Anstensen

det börjar skymma, regn och rusk, kallt

( www.anstensen.com )

 

Skönt att komma in i galleriet, upplyst, varmt och ägaren tar sig tid att snacka lite. 

Han tar oftast själv kontakt med de konstnärer som får ställa ut här.

Det han gillar bäst är att hänga en ny utställning och se vad man kan göra med objekten och rummet.

 

Aktuell utställning:

Magnus Dahlbäck är konstnär och scenograf.

Född och uppvuxen i Borlänge men utbildade sig sedan på Örebro konstskola för att sedan bosätta sig några år på Gotland. I drygt 10 år har Magnus varit verksam i Stockholm.
Han har illustrerat åt bl. a. Svenska Dagbladet, Vägverket och Försvarsmakten, haft separatutställningar på Galleri Couleur och Galleri Mowestor, båda i Stockholm, och medverkat i flera samlingsutställningar.

Kanske har arbetet med scenografi och kulisser påverkat hans arbete, återanvändning av de rumsbyggande scenelementen vad vet jag?
Hur som helst är hans bilder lite sårbara, sköra, berör, vekheten, vagheten men ändå uttrycksfulla.
Hunden och ibland katten blir liksom symboler för något. Schabloner och bakgrundsmönster samspelar med figurativa element i olika lager. Bilderna är inte påträngande, jag blir lite nyfiken på dem fast på ett stillsamt sätt, de är lite diskreta. De lämnar utrymme att själv tolka och fylla i mening.

 

 Olika lager, schabloner, linjer

 Linjer, ytor, symboler

 Linjer, ytor

 

Fick idéer om att jobba med lager på olika sätt.

För egen del kom idén om att göra en starkt förstorad bild av en skraplott som med sina 2 lager, utsidan och det skrapade, kan få ytterligare ett skickt framskrapat som visar vad som hände med personens liv efter miljonvinsten.

För barnens i skolan del kan man jobba med och utgå ifrån tapeter, omslagspapper mm.

Det vita arket kan vara skrämmande med sin tomhet, vad ska jag börja med? kan kännas oöverstigligt.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 



 

Galleribesök 2

 

Galleri Ferm, ( www.galleriferm.se )‎

Skön sval tidig vårkänsla, fashionabla kvarter, flott välvd entrédörr.

 

Galleriägaren beklagar sig över sitt samlarbehov och detta ligger kanske bakom galleriets identitet:  "-Här finns det alltid mycket av det mesta."



Det blir spretigt, intressant, fast jag hittar inte så mycket som jag fastnar för.

Fast visst, det fanns ett stort silk-screen-tryck men skön färgskala med texten "intolerence".

Läcker! 

 

Tillslut hittar jag en barnsligt romantisk men lekfull bild på en husfasad med en liten 3d-stege inbyggd i tavlan. Det är Tarik Hardaga som gjort den. Galleriägaren benämner det som "trompe l'oeil" och visar genast en annan konstnär som också vill få oss att undra vad som är bild och vad som är verkligt.

 (Den lilla stegen är av trä och i tre-d)

 

 

Tarik Hardaga
född 1960  i Sarajevo Bosnien.
Tarik Hardaga kom till Sverige 1994 och bor numera med sin familj i Halmstad på västkusten. Mellan 1995-1999 studerade Tarik Hardaga konst - för att nu kunna livnära sig som konstnär. Han inspireras av klassisk konst - som han sedan vill återge på ett modernt sätt.
Tarik Hardagas måleri är llite av en blandning av trompe l'oeil och klassiskt modernt måleri. Hans hus och miljöer får en extra sjuss med hjälp av de tredimensionella små detaljerna. Det Ni kan se på bilderna är inget mot den verkliga effekten!

Här tror jag man kan inspireras och låta barn i skolan, eller själv, utgå från en valfri bild och bygga ut vissa delar i 3-d, även påhittade delar. Lekfullt och inbjuder klurigheten och påhittigheten till fest.

Jag fastnade också för Timo Solins 2-d figurer som genom veck och vikningar fått liv i 3 dimensioner. Mest som inspiration till vad man kan göra i skolan, inte så mycket för deras uttryck.

Timo Solin - född 1947 i Tampere Finland

Redan som ung visste Tiom Solin att han ville arbeta med något där han kunde utnyttja sin kreativitet. Vid 15 års ålder börjar Timo Solin att närma sig konsten på allvar - han målar abstrakta tavlor, skriver poesi. Hans skrivande resulterar i en diktsamling och en roman.

På 70-talet börjar Timo Solin att skulptera - detta efter att han sett en skulptur av Henry Moore - 'Mother and Child'.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Galleribesök 3

Galleri 54, ( www.galleri54.com )

Kall, lite blåsigt men nyfiken på vad som kan finnas här.

("Konstnärernas eget galleri")

 

 

Möts i dörröppningen av ett jakttorn som reser sig upp till taket och likt en kaxig dörrvakt synar mig från topp till tå. Som tur är finns ingen jägare på plats och jag passerar runt det och in i lokalen.

Efter en stund kommer en riktig människa in och lågmält ger han mig lite info om en video där den utställande konstnären beskriver och berättar lite om hur hon tänkt och arbetat.
Jag får veta lite om hur galleriet drivs och fungerar. Det är sällan något går att köpa här och galleriets styrelse, de flesta aktiva konstnärer, bokar in utställare, (om jag fattade rätt). 

 

 

   

"Det är alldeles onödigt att förflytta sig, det räcker att ni överlämnar er till tingen....", (Francis Ponge)

Med detta citat inleder Anna Ridderstad sin utställning "Position".

 

 

Jag försöker tänka mig in i älgmarker och lummig mossa, och visst kan jag höra jakthundar och knallar av gevär. Jakttorn, Älgtorn, är nog ett av de mest förekommande byggnadsverken i Sverige. Anna uppskattar antalet till mellan 200000 och 2 miljoner så dem är absolut värda intresse.

I lokalen har hon byggt upp de 2 vanligaste varianterna.

 

Hon jobbar ofta med stora skulpturala verk och är intresserad av byggandet som mänsklig verksamhet och vilka behov det tillfredsställer hos oss.

I dessa torn tar man position och kommer upp, får kontroll och kan fälla en älg på ett funktionellt sätt.

Dessa byggnadsverk är 100 % funktion, minimalistiska, inget "onödigt". Det fanns en liten film där hon presenterar sitt arbete. Spännande att få ta del av.

 

Nu känns det som den nutidskonst vi studerat på HDK för första gången under gallerirundan.

Tingen, kontexterna och vad som händer däremellan. "Position" känns mångtydigt och här finns mycket att känna, fundera kring, ta ställning till. Jakten i sig, vad händer när man flyttar dessa torn ur sitt sammanhang in i ett vitmålat galleri. Kan man överlämna sig till tingen?

 

Tornen är olika, ett har skydd i kvadrat, både insynsskydd och tak medan det andra bara består av själva konstruktionen. Det med skydd var den tidigare nämnda "dörrvakten" och det står snett och assymmetriskt placerad och tycks vilja lyfta rummets tak,  och det andra står symmetriskt mitt i sitt utrymme utan att verka vilja göra våld på rummet.

 

Här får jag lust att bygga en "bock",  som man har som stöd när båtarna tas upp på hösten. Den är också 100 % funktion och finns säkert i flera miljoner exemplar i landet. Skulle vara intressant att studera de typer som finns och finna lokala varianter i konstruktion och material.

För skolan ser jag framför mig funktionellt byggande med glasspinnar för att konstruera broar, hus eller något annat i t. ex. en Storylinefas där man måste lösa ett överlevnadsproblem.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Galleribesök 4 

HDK´s bibliotek, info@hdk.gu.se

 

En spännande utställning med upproriska, minimalistiska, formsköna, nyskapande, stolar.

Spännande att se hur man med begränsningar i tid, material och bestämd funktion kan lösa problem.

 

  

 

Här kan man spåna på många verkliga behov som kan finnas i skolan och som eleverna själva kan lösa och påverka, bli delaktiga i sin egen miljö.

 

Sitta skönt, sitta stadigt, slappa i hängmatta, förvaringsbehov av kläder och fritidssaker, skolmaterialförvaring. Här kan det komma många lösningar om eleverna får chansen. Genom att ta vara på de problem som uppstår efterhand kan man fånga upp många idéer till vad eleverna skulle kunna hitta lösningar på.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Galleribesök 5

Röda Sten Konsthall, ( www.rodasten.com )

Adrian Paci, "ur liv och berättelser"

 

Bara att komma ner i detta område där skalan är förvriden av Älvsborgbron, Stenabåtarna...allt är så stort och likt en myra tar man sig fram i detta öppna, vidsträckta, blåsiga. Man kan slappna av, bara ta in, titta upp, här finns rymd, och i harmoni med storskaligheten är det ett mäktigt oväsen och "bröt".

Vilt, ofärdigt, brutalt......här finns inga begränsningar.

Väl inne finns en skön kontrast mellan det formgivna/estetiska och byggnadens råa funtionella.

    

Uppför ståltrappan in i något mörkt okänt.

Här kommer man in i det mörka sakrala, som i en gotisk katedral fast mörk.

Det huvudsakliga ljuset kommer från denna fantastiska film,"The Column".

 

En film i entrén har berättat för mig hur Adrian Paci fått syn på hur ett kinesiskt sten- och bildhuggar företag? som försäljningsargument använt: Billig marmor av god kvalitet och formgivningen sker under transporten för bästa prisbild för kunden. Detta blir början för denna films tillkomst.

 

Det storskaliga marmorbrotten, de enorma tyngderna och massiva block som hanteras med väldiga maskiner och borrar. De dova ljuden av dessa kolosser och hur detta lastas på ett stort öppet lastfartyg och bearbetas under färd till beställaren av en stor marmorkolonn, hur det ursprungliga jättelika marmorblocket bearbetas av skickliga sten och bildhuggare under bar himmel och sjögång. De sliter hårt, och liknar efterhand alltmer marmorvålnader fulla av stendamm medan blocket alltmer tar formen av en otroligt skickligt huggen, formad och slipad marmorkolonn. De arbetar under väldigt enkla förhållanden, utsatta av väder och vind, ingen komfort. I filmen hör man lastbåten kraftiga motorer, ibland havet, och slagen av släggor, delar av blocket som slår i lastutrymmets metall. Allt man ser är vad som sker, ingen kommentar, inget prat, bara hårt arbete och det man ser är på riktigt. Detta hårda tunga arbete, människor som bara stretar på och med en enorm hantverksskicklighet, här i det fördolda gör de underverk, fast sliter ut sig, och ingen ser, om det inte hade varit för denna film.

 

Motorljudet, havets rörelser, det tysta hårda arbetet, tystnaden mellan männen, stretande, outtröttligt.

 

 

Adrian Paci är av dagens mest internationellt uppmärksammade konstnärer. Hans arbeten innehar en starkt berättande dimension, som knyts samman med de platser, människor och känslor som beskrivs. Samtidigt finns där möjligheter att ta avstånd, att utveckla ett kritiskt förhållningssätt, där fokus finns i paradoxer, spänningar och konflikter som berör människans villkor.

Paci arbetar med amatörskådespelare, män och kvinnor som på olika sätt lever i svårigheter och han utforskar därmed många av de existentiella och sociala problem som finns i vår tid:  migration, mobilitet, förlust, förskjutning, globalisering, kulturell identitet, nostalgi, minne.

 

Detta känns också som nutidskonst, samtidskonst. Man blir berörd, gripen, ockuperad  och full av frågor som söker svar, engagerad, väcker tankar, Någon vill säga något!

 

Jag kommer på mig med att tycka om att det är skönt att titta på en film som är vad den är, visar vad den visar och inte försöker vara något den inte är.

 

 Filmen gav mig bl. a.en ingång till filmarbete i skolan, att försöka hitta vardagliga vanliga saker man nästan inte tänker på men som är vackra, hemska eller vad som helst.

Att skildra något som det är, rakt av. 

 

Oj vilken film, måste sova på den!

Hej då!