torsdag 23/1
"Terror i sal"
Frågor som tas upp:
Hur kan upplevelsen av skolan bli meningsskapande, kunskapande för barn?
och vad signalerar jag till dem genom mitt sätt att arrangera samvaron, lärandesituationer där och genom det sätt som jag bedömer deras aktiviteter där. (Formen är viktig.)
Hur kan man skapa förutsättningar för att skapa situationer, aktiviteter och relationer där barn får chansen, (och tid), att tänka själva och får chansen att styra, påverka sig egen utveckling?
Lindströms "fyrfältare", (bara att säga detta gör att man känner sig som en fullfjädrad bildpedagog och döpts i den lilla medvetna krets som ska föra pedagogiken och mänskligheten till ett högre och rikare medvetande:) -känns livsbejakande och kul- måste bara meditera mer över vad "om", "i", "med" och "genom" står för men skitbra modell för att få distans och överblick över vad man håller på med och varför.
Uppgifter som stänger dörrar, med redan på förhand givna avslut eller produkter - INTE BRA!
Hur skapa öppna uppgifter med ramar som inte låser vilken utveckling eller producerande som kommer att ske, inte begränsar barnens lärande utan öppnar upp för det?
Ha insikt och respekt för hela processen i lärande och utveckling och vilja ge barnen tillgång till den, inte bara en liten del av den.
Se barnens meningsskapande som det viktiga och försöka kommunicera detta till barnen, kollegor, föräldrar istället för att bara ge dem det de vill ha och förväntar sig, lugn och ro, snyggt och prydligt. Våga vara lite jobbig!
Bedömningsmatriser, hur man inför sig själv och barnen, alla, sätter ord och bild på den utveckling som sker, är möjlig, önskvärd enligt styrdokument och värderas.
Transparens fattar jag som nyckelord här. Att det som sker och hur det bedöms ska vara så öppet och klart för alla som det bara går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar