Sammanfattning av hela gestaltningen Tema "konflikt" inkl. presentationen

Började med att försöka förstå uppgiften:
Undersökte begreppet konflikt och vad det kan rymma för betydelser.
Stötte där ofta på ordet "oförenlig" som jag ville undersöka, ifrågasätta, känna på.

Vi fick träna att gestalta utåtagerande eller vilande konflikt och genom det ingångar hur man kan hitta uttryck för begrepp som detta.

"Mediterade" över olika typer av konflikter, (oundvikliga("naturliga")- konstruerade, inre-yttre, aggressiva-vilande/som ligger och pyr/växer till.

Uppmanades på handledningen att söka konflikten på riktigt, hitta/leva en konflikt, utsätta oss för/uppleva konfliktfylld situation för att hitta nya energier och reaktioner istället för att hålla oss inom det kontrollerbara där vi redan etablerat begrepp och distans. Jag började söka efter en situation där jag fick känna på något som skulle kunna vara "oförenligt" med mig.

Stämde träff med en av Sverigedemokraternas Göteborgspolitiker och besökte dem med en ärlig vilja att försöka få till en ärlig öppen diskussion och möte med möjlighet till ömsesidig påverkan.
Detta var utanför min säkerhetszon och känslor och tankar bubblade upp som jag inte annars hade mött i mig själv. Jag ville mötas på riktigt och ta in argument men var också besluten att dela med mig av erfarenheter som inte stämde överens med de jag pratade med eller Sverigedemokraternas politiska linje. Jag fick brottas med mina förutfattade meningar och ville i det längsta undvika att de hindrade ett ömsesidigt samtal.

Mitt besök var informellt och platsen och tiden var Sverigedemokraternas veckomöte mellan kl.15 och 22 i Högsbo industriområde. Samtalet var försiktigt i början, våra syften med samtalet säkerligen olika, och vi kunde dela våra olika erfarenheter, analyser och idéer om vad som kunde bli bättre i den svenska skolan och hur det skulle kunna ske, vilka förändringar som behövdes. Vi pratade om hur man kunde få skolmiljön lugnare och mer harmonisk, vuxenrollen, orsaker till svenska skolans resultat internationellt, hur man kan utforma utbildning inför ett framtida samhälle, för vilket samhälle ska barnen förberedas och hur aktiva kan de tillåtas vara i utformningen av den.

Där han såg invandringen som orsak till många problem  kunde jag komplettera med lösningar och erfarenheter från kollegor med annan bakgrund än den svenska som istället för att vara ett problem kunnat erbjuda mig modeller och föredömen hur vuxna kan förhålla sig till barn, hur man kan våga vara vuxen på ett kärleksfullt engagerat sätt.

Samtalet upphörde att vara öppet när för många anslöt sig till vårat samtal och "gruppen" gjorde att de jag pratade med blev fördömande och ringaktande mot mina åsikter och erfarenheter. Ganska kort därefter kände jag att jag inte ville stanna kvar, det kändes inte fruktbart, det öppna samtalet hade slutits. Jag hade nog upplevt något oförenligt här, men inte hopplöst oförenligt, vi hade ett äkta samtal fram till en viss punkt.

Fick under handledningen tips om "der Lauf der Dinge" där några konstnärer iscensatt en lång fascinerande mycket långsam och provocerande kedja av händelser med olika objekt och material, idémässigt som dominobrickor som faller i rader

 

Parallellt jobbade jag med oförenliga material, krafter och fenomen för att så intuitivt som möjligt leka mig fram till en form, gestaltning, uttryck för oförenlighet och konflikt i olika varianter.
Experimenterade med värme-kyla, eld-vatten, tyngdkraft-värme som stiger, blött-torrt, blått-gult (inspirerat av Sverigedemokraterna), oförenliga ljud som Mozarts pianokompositioner och politiska brandtal, dofter ljuvt-äckligt.

Fastnade för gelé som stöter bort vatten men är sårbart för vasst, is som är hårt och kallt men som kan smältas av värme, sten som har tyngd och är hårt och kan fungera som kniv, skära genom gelé, gelé som genom sin elasticitet kan stå emot fallande tyngd, ägg som rått är ömtåligt men rymmer livskraft och har stark rinnande gul färg, färgade isen med blå hushållsfärg.

Ville med dessa material gestalta en från början vilande påtaglig konflikt med plötslig slutlig våldsam oviss utgång.

Handledningen gav mig en rejäl knuff åt att engagera betraktarna, göra dem delaktiga, ge dem känsla och upplevelse av konflikt, mestadels inre konflikt men även provocera fram lite yttre konflikt.

 

Fick tag i ett rum för presentationen,, ville använda mig av rummet-byggde ett rum i rummet av färgade tyg, halva rummet i rött(sinnligt)- halva som ett sakralt vitt altare(andligt),  ljuskällorna-skrivbordslampan fönsterljuset, stearinljuset, betraktarna, mina formgivna konfliktobjekt, ljudet, sammanhanget.

 

  


Ett sammanhang som involverade betraktarna/deltagarna behövdes.
Förde in drama genom att iscensätta en tävling mellan element-material, som en tungviktsmatch i boxning där betraktarna under presentationen skulle rösta/spela på trolig vinnare, ta ställning.

Hade tur med att kunna ta emot alla i ett intilliggande rum med denna affisch på dörren.

Som i vissa Shakespearpjäser använde jag mig av mig själv som kommunikatör mellan det som utspelas och betraktarna/deltagarna, välkomnade sällskapet, informerade om deras uppgift och bad alla om överseende med den som strax skulle komma och starta spektaklet. Lämnade alla i förrummet och klädde därefter snabbt om till, (inspirerad av Bulgakovs "Mästaren och Margarita"), en knäpp variant av djävulen som regisserar, griper in och leker med det som ska ske. Han var dryg och nonchalant, gav alla förhållningsorder och placering kring bordet.

-Som ni säkert förstått så pratar vi inte där inne.
Vi gick alla in i Presentationsrummet.

Hade arrangerat det hela som ett fint dukat bord dit "gästerna" var bjudna, stolarna var parvis ihopbundna med resårband vilket gjorde det problematiskt att sätta sig, bordsplaceringen liksom dukningen var ojämlik, några kunde sitta bekvämt vid kortändarna (de hade också brickorna med champagneglas där man lade sina röster), andra fick slita i sin stol för att kunna sitta, Lukas slet länge men fick stå liksom de som inte fick någon stol alls.
 
 Den knäppa djävulsgestalten släckte nu skrivbordslampan och fällde sakta och rituellt ihop den, tände ljuset med orden: -Låt ödet bestämma vem som vinner denna kamp.
Framför våra ögon utspelade sig nu en konflikt, en kamp mellan isklump med infruset stenåldersvapen i sten hängande över gelé med ingjutna råa ägg och ett gult stearinljus som långsamt smälte isen kring stenen. Den undre geléns vapen, det brinnande ljuset, smälte isen men hotade samtidigt sig själv då stenen snart skulle frigöras och falla. jag hade försökt göra gelén så fast att chansen att den skulle hålla och stenen studsa bort utan att krossa de råa äggen skulle finnas. Jag hade frusit in blå hushållsfärg i isen som nu långsamt smälte och rann ner över den gula gelén. Här kom det oförenliga in eftersom färgen stöttes bort likt vatten på en gås.


Allt skedde under tystnad förutom de 2 äggklockor som tickade i lätt otakt. Det skapade ett hypnotiskt provocerande ljud. Här gällde det nu att rösta på rätt vinnare innan striden var över.
Det verkade som att några förlorade sig i det absurda, knäppa så de glömde att lägga sin röst.
Det gjorde inget. Det var ju bara en förevändning för den egentliga upplevelsen av konflikt, både den yttre förhoppningsvis fascinerande sinnliga och den lite obehagliga inre.

 När stenen behagade att lossna och hota att krossa de av gelé inneslutna äggen var omöjligt att förutse. Det koncentrerade blå färgämnet som smälte från isen och rann ner över den gulfärgade gelén hotade att stänka ner de inbjudnas kläder och jag påpekade i början att brandlarmet var mycket känsligt.

(När jag i början tände ljuset backade jag och höll ansträngt för öronen vilket också en av de bordsplacerade gjorde.)
Många små detaljer syftade till att inge en lite obehaglig och konfliktfylld upplevelse utan att skrämma bort nyfikenheten inför den konflikt som spelades upp framför oss.

Tack alla sköna människor som deltog i detta, tillsammans gjorde vi en härlig föreställning!