Besök hos politiskt parti som jag känner mig främmande inför.
Spåret "undersök vad oförenliga intressen, åsikter, idéer är genom att konfrontera dem som du känner dig främmande inför" ledde mig till ett möte på ett kontor i Högsbo industriområde.
Sverigedemokraternas närvaro på nätet ledde mig till en kontaktperson som jag stämt möte med, här i denna lokal. De träffades här varje onsdag mellan 15 -22 där medlemmar eller intresserade kom och gick för att träffas. Jag kan tänka mig att det fungerar ungefär så hos många partiers mötesplatser och den killen jag hade pratat med avbröts av sin mobil lite då och då under vårt informella samtal där även andra slog sig ner och snackade lite. Ett samtal handlade om en "gruppledare som uttalat sig i GP på ett enligt partiledningen avvikande sätt och frustrationen var tydlig då denna person skulle sluta som gruppledare inom kort och var inte särskilt försiktig med vad han hade sagt. Så sa ryktena om detta möte med en journalist. Läste faktiskt artikeln i GP några dagar senare.
Flera gånger på vägen till mötet ville jag vända om, kände olust. Väl där så försökte jag att vara så öppen och undvika att låsa mig vid förutfattade bilder jag hade om partiet eller dess sympatisörer.
Stördes då och då av något slags flyktbeteende, ta bort mig här ifrån...
Vi började en försiktig kommunikation, "nosade på varandra", försökte själv bli klar över varför jag befann mig här och vad jag ville få ut av det, vad jag ville ge av mina tankar.
Jag berättade att jag jobbat som obehörig lärare ett tjugotal år och ofta hamnat i turbulenta skolor som av olika själ plötsligt blivit av med en sjukskriven lärare, mitt levebröd. Sen fick jag ofta vara kvar långa perioder, ibland flera år på samma tjänst, när de såg att det fungerade bra. Utbildning och efterhand en massa erfarenhet från nära samarbete med lärare från olika epoker hade jag men inte lärarutbildning. Hans tjej jobbade inom barnomsorgen och vi kunde från hennes vardag och mina erfarenheter i skolan finna vissa samtalsämnen där vi kunde jämföra hur vi såg på dem, orsaker och lösningar.
Ordning och reda och katederundervisning, vuxna är vuxna och barn är barn, får de välja mat själva blir det glass varje dag, det måste vara läraren som bestämmer. Han och även en annan man som kom in i samtalet tog upp hur någon pappa bett sin dotter filma en fysiklektion där det tydligen var kaos.
Detta publicerades sedan på nätet. De retade sig på hur rektorn inte tagit upp problemet utan istället varit snabb med att anmäla pappan för brott mot att publicera detta material utan att ha fått tillstånd av alla berörda. De tyckte att han gjort något bra och att rektorn var feg, flydde problemet som bara var toppen på ett isberg.
De tog upp segregationen som en viktig orsak och verkade se den stora, som de tyckte, invandringen som roten till problemet, kaoset.
Som jag tänker skulle segregationen finnas ändå och lika grymt slå ut de som hävdar sig sämst i det svenska samhället även om alla var "svenskar" vad det nu kan vara att vara svensk.
Jag ville inte fega ur men ändå vara så respektfull och öppen som jag kunde. Kämpade hårt med hur jag skulle lyfta fram allt viktigt jag lärt av kollegor föräldrar och barn med erfarenheter av andra samhällen än Sverige. Just att vara vuxen, våga vara vuxen hade jag främst lärt mig av barn, föräldrar och lärare med osvenska erfarenheter. Jag berättade om erfarenheter från samarbete med tre kollegor, alla med erfarenheter från Iran. Hur seriösa de var i sin gärning, hur tydliga vuxna de varit mot barnen och samtidigt visat sant engagemang och tro på de barn de arbetat med.
På många sätt stämde beskrivningen av dessa mina kollegor in på just det som dessa två män beskrivit som lösningen på vår skola i upplösning.
Nu hade det blivit fler kring bordet och det var svårare att prata avspänt, varje grupp där individerna inte känner varandra väldigt väl, skapar en viss jargong och det blev tydligt att vi nu gått över någon gräns.
En man bröt av samtalet eller styrde det tillbaka till fast mark genom att kommentera:
Det kan bero på din personlighet hur man tolkar....jag menar nån kan läsa hundra böcker utan att fatta vad det handlar om..som en man som skulle sälja sin bil för 12 000 kr....det var några invandrarkillar som ringde och ...de vet ju inget om bilar ...men snacka kan dem...de sa att bilen var skrot och 6000 kunde han få...de snackade omkull honom.....det gick fort och så fick dem bilen för 6000 och tog nyckeln.....skreb inte i några papper eller nåt....jag det funkar inte ....man är inte van att göra affärer på det sättet...de har en annan stil....man blir överkörd.
Jag hade lite svårt att hänga med i hur snabbt samtalet ledde in på andra vägar eller hur allt hängde ihop med vad vi sagt tidigare men här började jag känna mig obekväm på riktigt.
Väl ute vid busshållplatsen ringde jag en av mina döttrar och vi bestämde att ses på café. Nu kändes det som om jag fick fastare mark under fötterna.
Jag mötte egentligen framförallt 3 människor i samtalen och någonstans kände jag att om man verkligen försökte så skulle det gå att förstå varför någon tycker vad de tycker eller gör vad de gör men vi är föränderliga och om man får till möten mellan olika världar sker förändring hos alla parter.
Det är just detta jag försöker ge form åt i min gestaltning, se nästa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar