Vita fläcken

Möte mellan ett konstobjekt och mig

 

Starka intryck från vad man såg, tog in men det som stannade kvar djupast, starkast var den roterande vita skulpturen av en flicka/ung kvinna som i gymnastisk posé hängde uppochner på en slags "strippstång" iklädd högklackade skor och en slags balettutstyrsel.

 

Mitt första intryck av den, bråkdel av en sekund, var först ett barn som i klätterställning och livsglädje klättrar och prövar sina krafter och mod för att sedan i samma sekund sätta den uppfattningen i halsen, något stämde inte.

De högklackade skorna förvandlade genast klätterställningen till en "strippstång" och det glada barnet blev ett objekt, en hårt arbetande ung kvinna i andras våld.

 

Storleken på skulpturen och det vita liksom placeringen upphöjd i trappan gjorde den fascinerande att betrakta och dess "slowmotion"-artade rörelse hade en hypnotiserande verkan.

Hon tycktes i ena sekunden vara på väg ner i ett vråldjup och i andra vara still i sin rörelse och position.

 

Efteråt var detta möte som gjort starkast intryck på mig och jag tänkte mycket på mina 3 döttrar och lättnad, glädje över att de hade det bra varvades med nån slags föräldraoro som jag ändå ibland känner, man har inte kontroll på vad som påverkar dem eller vad eller vem som de möter.

 

Detta ledde tillslut fram till en form där tyngd och olyckliga omständigheter var i kamp med omtanke, värme, gemenskap, kärlek.

Kedjan och ståltråden fick stå för det förstnämnda och de andra fria ballongerna för det senare.

 

"Någon klarar sig styrkt medan någon går under"