Genom att använda sokratiska samtal som ett verktyg att fördjupa samtalet? mellan människor, lyfta fram olikheter i våra begrepp och uppfattningar och berikas av dem, analyserade vi två bilder först i liten grupp och sen i storgrupp.
En bild enades vi om tillsammans i gruppen, en metrobild och ur den föddes frågan om man kan köpa lycka för pengar, som snabbt blev Vad är lycka? Tillsammans kunde vi vända och vrida på denna fråga och tillföra nya frågor för att genom det få en rikare bild och uppfattning vad begreppet kunde rymma.
Mat, gemenskap, göra det man vill, begär-lycka och hur de hänger ihop, självförverkligande, tillfredsställande av behov= lycka?, kan man vara lycklig utan att ha behov?, lycklig av andras olycka, kan alla behov vara tillfredsställda, avsaknad av otillfredsställda behov, saknad av att behöva kämpa, är upplevelse av olycka nödvändig för att kunna uppleva lycka?, När är man som lyckligast?
Ändras vad som är lycka med tiden, ålder? glad = lycka?, olycka övergår tillslut i lycka?,
Sedan fick vi en konstbild att analysera.
Bilden var spännande och rymde många tolkningsmöjligheter.
Det var spännande hur vi tillsammans närmade oss den och hur vi ibland kunde ha rakt motsatta uppfattningar eller associationer om vad den sa till oss.
Ibland blev det tydligt hur mycket personliga upplevelser färgade tolkningarna liksom ibland hur vissa element i bilden tolkades ganska unisont av oss, som etablerade symboler.
Det var nästan frustrerande ibland att ta in tolkningar som avvek för mycket från det som man själv tyckte var entydigt. Nyttigt!
Efter en stund nådde vi inte så mycket längre i vår tolkning av bilden utan gick vidare i sokratisk anda med att analysera de begrepp och liknelser vi använt för att beskriva bilden. Där vi var ganska eniga i tolkningen kunde nu skillnader bli stora i hur vi uppfattade begreppen som vi gemensamt använt.
Intressant att inte söka konsensus som man kanske är van vid utan istället elda på samtalet med nya frågor. Karaktären på de S. frågorna stimulerade absolut samtalet till att fördjupas och man tvingades formulera tankar för sig själv och andra som man oftast tar för givna, hoppar över, inte ens tänker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar